Fackets förhandlare har ingen prutmån

Arbetare halkar efter i lönematchen

LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson.

Skillnaden mellan arbetares och tjänstemäns löner är lika stor som på 1930-talet. Klyftorna fortsätter dessutom att öka. Under åren 2017 och 2018 höjdes en genomsnittlig tjänstemannalön med 5,8 procent. Samtidigt ökade arbetarlönerna med 4,4 procent.

I pengar blir skillnaden större eftersom tjänstemännen tjänar mer från början. De senaste två åren har tjänstemännens löner ökat med 2 200 kronor. Arbetarlönerna har höjts med 1 140 kronor..

Reallönesänkning

Förra året steg lönerna för arbetare inte ens lika snabbt som inflationen. Det visar en rapport som LO presenterade i går.

Det finns områden där det varit nödvändigt att höja lönerna för, framför allt kvinnliga, tjänstemän. Vem kan ha invändningar om lärarnas löner höjs eller om sjuksköterskor får mer betalt?

Samma sak kan dock sägas om undersköterskor, barnskötare och många andra som får välfärden och servicen att fungerar. Det finns inga argument för löneskillnader på 1930-talsnivå.

Till det kommer politiska beslut som ökat klyftorna ännu mer. Slopandet av värnskatten är bara det senaste exemplet.

Löneförhandlingar startar

I slutet av veckan ska fack och arbetsgivare inom industrin växla krav inför vinterns förhandlingar. Resultatet kommer att styra löneutvecklingen på resten av arbetsmarknaden. Vi vet att facken tänker kräva tre procents löneökning och en låglönesatsning. Vi vet också att arbetsgivarna vill se mycket lägre löneökningar.

Med de senaste årens siffror i minnet har de fackliga förhandlarna knappast någon prutmån. Reallönesänkningar är inte acceptabla. Men för att byta kurs kommer det inte att räcka med nattmanglingar vid förhandlingsbordet. Då måste det också till en politik för ökad jämlikhet.

Januariavtalet lovar att "utjämna dagens växande ekonomiska klyftor". Vi väntar på de politiska åtgärderna.