Sarkozys pakt bygger högre murar runt EU

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Gröna, röda och gula streck snurrar runt en jordglob. Färgerna är desamma som i västafrikanska Malis flagga. Logotypen, som sitter på en kontorsbyggnad i huvudstaden Bamako, anspelar på den maliska diasporan. Av Malis 12 miljoner medborgare lever 4 miljoner utanför landets gränser. Minst 200 000 återfinns i Europa.

I kontorsbyggnaden i Bamako arbetar sedan två veckor tillbaka 30 maliska tjänstemän på uppdrag av EU. Kontoret, som finansieras med biståndsmedel, är det första i sitt slag och en del i EU:s strategi för att minska den oönskade invandringen till Europa.

Placeringen är strategisk. Tusentals västafrikaner passerar varje år Bamako på sin resa mot Europa. Vägen går ofta mot Senegals kust och vidare i båt mot Kanarieöarna, eller norrut genom Mauretaniens ökenlandskap.

Migrationskontoret har fått mycket uppmärksamhet i europeiska medier och många gånger felaktigt beskrivits som en arbetsförmedling. Det är snarare frågan om en gränspostering.

När EU-kommissionär Franco Frattini presenterade idén för snart två år sedan sa han att kontoret skulle förmedla jobb. Nu visar det sig att uppdraget i stället är att avskräcka västafrikaner från att ta sig till Europa och att organisera mottagandet av dem som utvisas.

Migrationspolitiken skulle ha varit en av de stora frågorna på veckans EU-toppmöte, men hamnade i skymundan på grund av

finanskrisen och stormiga klimatförhandlingar. Nicolas Sarkozy fick ändå stats- och regeringscheferna att skriva under hans kontroversiella asyl- och migrationspakt.

EU går nu snabbt mot en gemensam politik på området. Kontoret i Mali ger en fingervisning om vilken inriktning den kommer att ha. EU vill underlätta för kvalificerad arbetskraftsinvandring men hindra illegal invandring. Det innebär att man samtidigt försvårar för asylsökande med skyddsbehov att nå en fristad i Europa. De färdas ofta på samma resvägar som migranterna som EU vill stoppa.

En gemensam asyl- och migrationspolitik i EU skulle kunna vara ett sätt att pressa länder som Italien och Danmark att ta ett större ansvar för flyktingmottagandet. Men det finns skäl att vara orolig för en motsatt utveckling, där länder som tidigare haft en generös asyl-politik överger den.

Sverige var länge motståndare till en gemensam asylpolitik inom EU, men är i dag ett av länderna som driver frågan. Omsvängningen skedde under den socialdemokratiska regeringen.

Migrationsminister Tobias Billström (m) förespråkade som riksdagsledamot miniminivåer i stället för gemensam politik, eftersom det skulle tillåta enskilda länder att ha ett mer solidariskt flyktingmottagande. När han skulle förklara varför han nu ändrat åsikt hänvisade han till Irakflyktingarna.

–?Det är inte rimligt att en medlemsstat får ta en så stor del av konsekvenserna för en av vår tids största flyktingkatastrofer, skrev Tobias Billström i Svenska Dagbladet i augusti.

Om fler EU-länder resonerar på samma sätt kommer den gemensamma asylpolitiken inte att bli generös.

I ”Överstatlig flykting-politik” av Hans E Andersson (Boréa förlag) ger den före detta statssekreteraren Lars Danielsson en liknande för-klaring till varför den socialdemokratiska regeringen bytte åsikt.

–?Det blev viktigare att ha en bördefördelning än att ha en anständig politik, säger Lars Danielsson.