Från vodkapastan till akutens krigszon
Hur ska fler vilja jobba i en sjukvård som gått sönder?
Plötsligt händer det. Jag blir på riktigt inspirerad av en influencer. Det var januari, en sårbar tid för många, då de jävlarna kom åt mig. Men känslan har hållit i sig.
Sofia Wood, influencer och vodkapasta-expert, meddelade att hon börjar plugga till sjuksköterska. ”Det är ju ingen hemlighet att jag känt en längtan efter en större känsla av mening och syfte” skrev hon. Det blev en follow från mig som inte ångrats.
För en gångs skull låg lösningen på lite livsleda i att bli välfärdsarbetare. Att hålla någons hand när deras minne släpper taget. Eller förlösa en bebis.
Många älskar att berätta att vi millenials mår skakigt ibland just för att vi är sitter fast i en rävsax av vår egen narcissism. Vi vägrar sätta laget före jaget, eller arbeta med något som inte främst är självförverkligande.
Okej boomers, vi har hört er. Men var är era konkreta tips på hur man hittar ut ur jag-träsket?
Det är väl inget fel med att fota dukning och blommor och hem som är så vackra att man smäller av. Men få kommer någonsin ha råd med livsstilen som visas upp och ännu färre kan försörja sig på att inspirera andra.
Samtidigt råder det allvarlig sjuksköterskebrist i Sverige. Risk finns att vi har skapat ett samhälle där influencerlyxen inte förmå fastna.
En vacker middag i all ära. Men eftersmaken kan bli en smula fadd om man samtidigt vet att på en akutmottagning ett stenkast bort dör någon täckt i sin egen avföring för att personalen inte hinner med.
När Sofie Naredi, specialistsjuksköterska i akutvård, sa upp sig från sitt yrke för tre år sedan skrev hon ”Jag tänker inte delta i detta längre.” Arbetsplatsen beskrevs som ett krigszon. Så utsliten hade personalen blivit av nedskärningar och personalbrist.
Nu är hon lyckligtvis tillbaka i Region Stockholm, men uppmanar regionen att förvalta personalen bättre.
Arbetsvillkoren och arbetsmiljön för sjuksköterskor har skapat en brist på vårdplatser. I debatten kan en vårdplats låta som en säng. Men en vårdplats är nästan alltid en sjuksköterska. Personalen måste orka stanna kvar. Och fler måste in i yrket.
På grund av arbetsvillkoren har en stor del av personalen blivit hyrsjuksköterskor. Som inhyrd får man det Millennials (eller bara precis varenda arbetare) drömmer om - mer betalt och mer flexibilitet.
Sjukhusen har fastnat i att hyra tillbaka sin egen personal för dyra pengar för att man inte hade råd med ordentliga arbetsvillkor för den fasta personalen.
Det är en svår sits att ta sig ur. Förra mandatperioden skenade kostnaderna för sjuksköterskor under Irene Svenonius (M) ledning. Det är förståeligt att det nya styret i Region Stockholm valt en stram linje mot inhyrd personal. Den anställningsformen är inte hållbar.
Den inhyrda personalen ska nu fastanställas, för att skapa stabilitet och för att inte ett nytt kostnadsrekord ska spräcka budgeten.
Men det man då ber om är att den fasta personalen ska ta smällen, i hopp om och i väntan på att hyrsjuksköterskorna ska gå med på sämre lön och mindre flexibilitet. Man ber dem binda sig till en arbetsplats som är i kris. Det är svårt att få det att flyga på instagram.
Tvärtom låter det direkt avskräckande för alla som måste lockas in i yrket de närmsta åren. Det är inte lätt att bli välfärds-influencer i en krigszon.