Kristerssons elstöd är som på roliga timmen
Tre procent tycker han gör ett mycket bra jobb
Minns ni "roliga timmen" i skolan?
Det gör jag.
Under en timme varje vecka var rollerna i klassrummet omkastade. Eleverna spelade upp små roliga sketcher, inte sällan smaklösa. Ibland sjöng man eller tittade på film.
Ofta var det, som jag minns, sista timmen på fredagen och det var helt ok att vara oförberedd och lite galen.
Med andra ord – ungefär som Ulf Kristerssons elstöd.
I min mailbox rasar läsare över att elstödet kan lämnas i kontanter till vissa och att de kommer att få betala en avgift för att kvitta ut det. Hur är det ens möjligt att trassla till en fråga så här?
Men låt mig börja med Försäkringskassans faktaruta istället. Den är ett stycke samtidskonst. F-kassan är ansvarig myndighet för utbetalningarna av elstöd och försöker pedagogiskt berätta allt de vet.
När ska stödet betalas ut? Ingen aning.
"Så snart det finns ett datum kommer informationen att uppdateras."
Varför ska just F-kassan betala ut stödet? För att Svenska kraftnät inte vet hur man gör.
Hur vet Försäkringskassan beloppet? För att Svenska kraftnät vet.
"Beräkningarna kommer att vara helt maskinella" blir svaret.
Och slutligen: hur kommer pengarna?
"I dagsläget finns inget svar på hur pengarna ska betalas ut."
Det är allt. Fyra punkter.
Samt en varningstext för eventuella nätbedrägerier.
Inget av detta är Försäkringskassans fel. Men snart har halva december gått och stödet skulle enligt regeringens löfte ha varit utbetalat 1 november, för knappt en och en halv månad sedan. "I god tid innan jul" som det poetiskt hette i valrörelsen.
Det finns även ett antal småjävlar i detaljerna.
Norrland får exempelvis inga pengar alls med den konstruktion regeringen valt. Att ingen minister bor i Norrland är naturligtvis bara ett sammanträffande.
Pengarna kan betalas ut i februari, är regeringens egen plan. Kanske. Allt är försenat och oklart. Många familjer kommer att få punga ut med enorma belopp för elräkningar de närmaste veckarna utan att egentligen veta hur ekonomin ser ut på andra sidan årsskiftet.
Lagom till jul.
Försäljningen på Black friday, som för många inleder julhandeln, minskade enligt Prisjakt med 12 procent. Det blir färre klappar under granen, bantade julbord och inställda resor för många i helgerna.
Var det detta folk röstade för?
Med minskad julhandel följer lägre lönsamhet för många företag, neddragningar och en ökande arbetslöshet efter årsskiftet. Dessutom sjunker förtroendet för regeringen snabbt. Möjligen för att det inte går att lita på någonting de säger.
I en ny Sifomätning svarar bara tre procent av svenskarna att regeringen gör ett mycket bra jobb. Hela 57 procent ger underkänt.
– Det är som att man köpt en ny bil men blir besviken, säger Toivo Sjörén, på Kantar Public som gjort Sifomätningen tillsammans med Expressen.
När någon kritiserar Ulf Kristerssons elstöd blir svaret från högerns olika taltrattar på nätet ständigt detsamma: men sossarna då.
Ett intressant svar – på flera sätt.
Det var ju trots allt Ulf Kristersson som lovade elpriskompensation till 1 november och att rädda hushållens ekonomi i "god tid" innan jul. Det är han som bryter sig eget skriftliga vallöfte, ingen annan.
Men det är även så att Sveriges energisystem hittills inte varit så blockskiljande. Tvärtom är både infrastruktur, elproduktion och regelverk konsekvensen av blocköverskridande energiöverenskommelser. Den senaste 2016 då S, M, KD, C och MP gjorde upp om politiken.
Dessförinnan var det energiöverenskommelsen 2009, mellan alliansregeringens partier, som satte ramarna. Dess innehåll var utgångspunkten för förhandlingarna 2016.
Jag ska inte trötta ut er med historien men sedan den energipolitiska propositionen 1975 och framåt har omväxlande röda och blå regeringar fört oss hit.
Den situation som moderater med vänner nu anklagar socialdemokraterna för att ha skapat är alltså lika mycket en konsekvens av deras egen politik.
M och KD hoppade av energiöverenskommelsen 10 december 2019. Deras extremt höga svansföring bygger alltså på att de sedan tre år motsätter sig en politik som de själva varit en del av i årtionden.
Regeringens strategi påminner om en anekdot jag fick lära mig på juristprogrammet. En ung advokat hade skrivit slutplädering i sitt första egna mål. Han hade svårt att få ihop det och bad en äldre kollega om råd.
Utkastet till text kom tillbaka med en anteckning i marginalen.
"Argumentet svagt. Höj rösten!"
Ministrarna blir koleriska så fort någon ifrågasätter dem. Så istället för att svara på oroliga människors frågor om elstöd, bensinpriser, dieselpriser, amorteringskrav och matpriser går de istället till attack mot Socialdemokraterna.
Men i regeringsställning är anfall inte alltid bästa försvar.
Ibland pratar man om problemen med det ökande politikerföraktet.
Det är en viktig fråga. Demokratin bygger på tillit och om inte människor litar på politikerna så urholkas i längden folkstyret.
Men tillit är en relation. När regeringen på detta sätt luras, inte uppfyller centrala vallöften och sedan dessutom ljuger om det kan vi nog snarare tala om ett folkförakt uppifrån.
Människor är inte dumma. Folk kan se i plånboken att Ulf Kristersson inte talar sanning. Det kommer att bli mycket svårt att reparera.
Det finns tyvärr viktiga skillnader mellan roliga timmen och det vi nu ser utspela sig. Även om verkshöjden är ungefär densamma är det inte särskilt roligt. Och dessutom får man inte gå hem efteråt.
Kanske är det mest förvånande med Sifos mätning egentligen att inte fler än 57 procent av väljarna redan tappat förtroende för regeringen.
Ännu.