Engagemanget under klubban i Botkyrka
Efter lite stök och turbulens togs beslutet i kväll att 1 300 allmännyttiga lägenheter på Albyberget i Botkyrka kommun ska säljas.
Det kommunala bostadsbolaget har inte råd att rusta upp de gamla miljonprogramslägenheterna.
Försäljningen har oroat de boende. De fruktar hyreshöjningar och kvalitetsförsämringar och drog i gång en namninsamlingskampanj för att få till en folkomröstning om affären.
Kampanjen har organiserats av nätverket Alby är inte till salu och de har under våren vittnat om hur de motarbetats av politiker och kommunala tjänstemän när de samlat in namn.
Innan ens namnunderskrifterna var färdigräknade i valnämnden meddelade politikerna att man hittat en köpare - riskkapitalisten Mikael Ahlström, som har noll erfarenhet som hyresvärd.
Däremot har han ett högt avkastningskrav på sin investering. Mikael Ahlström vill tjäna mycket pengar på Albyköpet.
Politikernas löften om en ägare som var erfaren och kunde fungera långsiktigt är nu borta.
Så underkändes namnunderskrifterna och det blir ingen folkomröstning. Och i går togs alltså beslutet att allmännyttan ska gå under klubban.
Besvikelse och vrede från människor som helst inte ville se allmännyttan privatiseras. Det är naturligt när man förlorar i en politisk fråga.
Men det finns något annat här.
Kampen om husen i Alby är en berättelse om företrädelsevis unga medborgare som på demokratisk väg tar strid för sitt lokalsamhälle och som tror att man kan förändra. Sådant brukar applåderas.
Men bortom ståhejet i Botkyrka finns sig också en berättelse om ett lomhört etablissemang som inte förmår möta eller ta tillvara väljarnas engagemang. Det är också berättelsen om en socialdemokrati som viftar bort människors oro och tycks betrakta hängivna unga som fiender.
Kampen är inte över. Åtminstone är det vad de unga i Alby själva säger. Men nog känns det som om luften gått ur dem, som om något gått sönder.
De som bör vara mest oroade över det är nog de styrande i Botkyrka kommun.