Vattenfalls kolfest var fel från början
Det är 15 år sedan Lars G Josefsson blev vd för statliga Vattenfall och drog i gång bolagets tokiga äventyr på kontinenten.
I dag är Josefsson borta. Vattenfalls tyska högspänningsnät är sålda, precis som bolagen i Polen. Kärnkraftverken i Tyskland har stängt och Vattenfalls affär med holländska Nuon har hittills lett till att minst 40 miljarder svenska skattekronor gått upp i rök. Men det tyska brunkolet – som man skövlar byar för att bryta – finns kvar.
Europas värsta klimatbovar
Svenska Vattenfall är en av Europas värsta klimatbovar. 2012 släppte Sverige ut 57,6 miljoner ton koldioxid. Samma år släppte Vattenfall ut 83,5 miljoner ton. 70 miljoner kom från Vattenfalls 13 kolkraftverk.
I går meddelade så Vattenfall att man tänker sälja sin tyska brunkolsverksamhet tillsammans med tio vattenkraftverk. Det handlar om tio procent av tysk elförsörjning och 8 000 anställda.
Att lämna Tyskland – som innan 2021 ska fasa ut 13 procent av sin brunkolsverksamhet – är kanske bara en effekt av ekonomiskt tänkande. Men varför ska svenska skattebetalare ta risker i tyskt brunkol? Det var galet från början och det är pinsamt att en socialdemokratisk regering tillät det.
Miljökatastrofen fortsätter
Ur miljöhänsyn betyder det att katastrofen fortsätter. Kolet kommer, även om Vattenfall inte äger det, eldas.
För bara något år sedan hade Vattenfall kanske kunnat stänga sina gruvor, men så är inte läget i dag. I och med att Tyskland avvecklar kärnkraften kommer landet sannolikt att behöva brunkol – åtminstone som reservenergikälla – under ytterligare en tid.
Samtidigt kan kolkraft aldrig bli en del av en hållbar energipolitik. Inte i Tyskland och inte någon annanstans heller.
Sveriges tre alternativ
I dag har Sverige tre alternativ.
Vi kan låta Vattenfall fortsätta bryta och elda kol i Tyskland och hoppas att svenska staten ska fortsätta tjäna pengar på denna klimatskadliga verksamhet. Det vill vi inte.
Vi kan säga åt Vattenfall att låta kolet ligga, stänga gruvorna och riva kraftverken i förhoppning om att det ska förhindra tyskarna från att använda energi från kolkraften.
Men ska ett multinationellt företag – eller den svenska regeringen – bestämma över tysk energipolitik och sätta sig över demokratiska beslut? Hade vi tolererat att ett tyskägt bolag eller tyska politiker gjorde ett liknande ingrepp i svensk energipolitik? Sannolikt inte.
Pengar till energiutveckling
Eller så kan vårt gemensamma bolag sälja verksamheten, hoppas att vi får ett rimligt pris och lägga pengarna på energiutveckling, satsa på att bygga effektiva energisystem utan både kärnkraft och utsläpp här hemma. Vattenfall skulle kunna leda forskning och utveckling på området och faktiskt vara en del i svensk klimatomställning.
Men då krävs det politiskt mod. Vattenfall behöver nya tydliga riktlinjer att hålla sig till, både ekonomiskt och miljömässigt.
Det är inte en dag för tidigt att vår rödgröna regering vågar formulera det uppdraget.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.