Vårdpersonalen är årets svensk varje dag

Villkoren i vården måste spegla det

Det ska inte krävas en pandemi för att vi ska inse hur viktiga arbetsvillkoren för vårdanställda är.

De finstämda hyllningarna till vårdpersonalen från politiker är många nu.

Men de betyder inte ett dugg.

För vad har våra politiker som ansvarar för sjukvården runt om i landet egentligen sysslat med?

Ett delsvar på detta får vi genom Ekots avslöjande om pandemiplaneringen i region Stockholm, Västra Götaland och Skåne som inte kan beskrivas som annat än riktigt obehaglig.

I strid med Socialstyrelsens rekommendationer har de här regionerna nämligen plockat bort kravet på lagerhållning av skyddsutrustning. Till sin egen personal.

Tydligare än så kan man inte säga att man struntar i läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, vårdbiträden och deras arbetsvillkor. För det är vad det slopade kravet på lagerhållning de facto betyder.

Vackra ord är billigt

Vad vårdpersonal behöver är inte en klapp på axeln och vackra ord från de som ansvarar för vården. Vad man behöver är schyssta löner samt bra villkor och arbetsmiljö. Det är viktigt för de som jobbar i vården, patienterna och för möjligheterna att rekrytera ny personal i framtiden.

Villkoren i vården är, tillsammans med villkoren för de som jobbar i omsorgen, en av Sveriges viktigaste framtidsfrågor.

Ska vi kunna rekrytera människor till vårdyrken måste coronapandemin och erfarenheterna vi gör just nu leda till förändringar.

Aldrig mer

Regionerna är inte de som ska ansvara för att sjukvårdspersonalen ska ha skyddsutrustning i framtiden. Det har man visat att man inte klarar av. Så illa är det tyvärr.

Det ansvaret måste ovillkorligen ligga på staten i framtiden. Aldrig någonsin igen ska en inventering av skyddsutrustning i Sverige visa att vi bara klarar 1400 vårddygn vid en pandemi och panikbeställningar av material göras.

När vardagen infinner sig igen, för det gör den förr eller senare, kommer vårdpersonalen fortfarande stå där, ta emot den som skadats i en bilolycka, ge människor cancerdiagnoser och behandling, lägga om sår, hjälpa den nyopererade in på toaletten och göra allt det arbete som vi inte klarar oss utan, som vi inte överlever utan.

Visst kan vi hylla vårdpersonalens insatser och tacka dem för deras arbete. Det ska vi såklart också göra.

Men att från politiskt håll knåpa ihop gråtmilda delningsbilder om vårdpersonalens förträfflighet i en kris är rent och skärt trams i jämförelse med bra arbetsvillkor, rimliga löner och en schysst arbetsmiljö i vardagen.

Det ska inte krävas en pandemi för att någon ska begripa det här.

Den som säger tack idag måste också agera i morgon för att vi ska ha en robust välfärd och vård alla dagar, kris eller inte.

Svårare än så är det faktiskt inte.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.