Ebolabekämpning kräver social tillit
Ebolautbrottet i Västafrika framstår som allt mer okontrollerat. Hittills har 700 personer dött och ännu fler är smittade.
Tidigare har en spridning av ebola setts som osannolik. Skälet till det är det snabba insjuknandet och den höga dödligheten. De som blir smittade hinner helt enkelt inte träffa särskilt många eller ta sig så långt innan de dör.
Mycket riktigt så förblev ebola länge en geografiskt isolerad sjukdom.
Nu har något hänt. Sjukdomen har nått städerna i Sierra Leone, Guinea och Liberia. Som vanligt riktar sig sökarljuset mot flyget som är en uppenbar riskfaktor för uppkomsten av globala epidemier.
Men Västafrikas problem är inte snabba transporter utan ett bristande förtroende för sjukvård och myndigheter. Ebolabekämpning kräver att smittade isoleras och får ett professionellt omhändertagande.
I Västafrika är det inte någon självklarhet att acceptera detta. Sjukhus har anklagats för att utföra kannibalistiska ritualer och det har gjorts försök att ”befria” intagna. Många sjuka stannar hellre i hemmet för att få vård av anhöriga.
Det förtroende för sjukvården som finns i Sverige och i andra välfärdsstater är nödvändigt för att förhindra epidemier. Det finns inget som tyder på att ett okontrollerat ebolautbrott kommer sprida sig hit.
Men det bygger på att vi – när vi blir allvarligt sjuka – litar på att sjukvården gör allt i sin makt för att hjälpa oss. Smittan stoppas inte av poliser som patrullerar i jakt på sjuka eller skjuter tårgas mot sjukhusdemonstranter. Den stoppas av att drabbade frivilligt söker sig till sjukvården.
Social tillit är ett kapital som är värt mest i krissituationer, men som skapas i goda tider. Förtroendet för svensk sjukvård är fortfarande högt – trots de problem som finns. Stunder som denna inser man varför det är så avgörande att upprätthålla.