Löfven får inte ge upp arbetsrätten
Regeringsmakten handlar om livet för vanliga människor
Tidningen Kommunalarbetaren publicerar i dag en undersökning som visar att åtta av tio kommunalare lever med värk. För hälften av dem handlar det om svår smärta. Var femte person i undersökningen säger att de tvingas äta värktabletter varje dag. Ännu fler tar medicin flera gånger i veckan.
Anställda i välfärden har helt enkelt mer ont än svenskar i allmänhet. Att det har med jobbet att göra är ingen vågad gissning.
I går fick Stefan Löfven talmannens uppdrag att försöka bilda en regering. Nu väntar ännu några veckor av diskreta möten, offentliga utspel och massor av spekulationer om vem som ska bilda regering med vem.
Verkliga samhällsproblem
Det är lätt att glömma att det som händer i riksdagshuset ytterst handlar om verkliga samhällsproblem. Som ett arbetsliv där fyra av tio välfärdsarbetare tvingas äta värktabletter varje vecka. Politiskt arbete handlar om företagshälsovård, resurser till välfärden och fungerande socialförsäkringssystem. Till exempel.
Stefan Löfven har varit tydlig. Han vill bryta blockpolitiken och om möjligt skapa en stark mittenregering, eller åtminstone en regering som bygger på ett samarbete över blockgränsen.
Det kommer att kräva politiska eftergifter. För att fortsätta att regera måste Stefan Löfven vara redo att ge upp symbolfrågor i förhandlingarna. Mandatet är urstarkt, Löfven har i princip fått fria händer.
Just därför är det viktigt att göra klart var de röda linjer som inte kan överträdas finns. En sådan är anställningstryggheten. Ändå nämnde Löfven just den efter gårdagens träff med talmannen.
Stoppa missbruket
Socialdemokraterna gick till val på att minska otryggheten på arbetsmarknaden och begränsa missbruket av så kallad hyvling där anställda från en dag till en annan tvingas sänka sin arbetstid och sin lön. I valrörelsen talade man om sambandet mellan anställningstrygghet och förmågan att bekämpa till exempel sexuella trakasserier på jobbet.
Centerpartiet och Liberalerna har, om vi ska uttrycka oss försiktigt, en annan grundinställning. Annie Lööf vill till exempel i praktiken avskaffa anställningsskyddet för anställda i företag med färre än 50 anställda.
Att ge mittenpartierna inflytande över anställningstryggheten skulle vara ett politiskt vågspel.
Viktigare är förstås att det skulle vara ett vågspel med människors vardag. Tror någon att de undersköterskor och barnskötare som i dag tvingas äta värktabletter för att kunna gå till jobbet behöver mindre anställningstrygghet?
Anställningstryggheten handlar varken om politisk prestige eller heliga kor. Den handlar om livet för verkliga människor.