Även de på flykt saknar sina barn
På sin hemsida varnar Utrikesdepartementet för läget i Sudan.
”Säkerhetsläget i Khartoum kan snabbt försämras. Terrorhot kan förekomma i områden och på platser som besöks av utlänningar.”
UD avråder svenska medborgare från resor till inte mindre än sex områden i landet. Början av året har präglats av demonstrationer och politisk orolighet. Läget är spänt.
Men som Sveriges radio rapporterade idag är det hit, till Sveriges ambassad i Khartoum, som syriska flyktingar nu hänvisas för att få återförenas med sina anhöriga i Sverige.
Saknar sin lilla pojke
Sveriges radio har pratat med Alaa, en flykting från just Syrien. Hon väntar på att återförenas med sin fyraårige son, men det drar ut på tiden.
– Jag har inte träffat min son på två år. Jag kan inte säga mer. Jag är helt förstörd från insidan, säger hon.
Det kan låta märkligt att det tar sådan tid, men enligt reglerna måste den som vill återförenas med anhöriga i Sverige först genomgå en intervju på någon av de fem ambassader UD pekat.
Fyra av dem ligger i länder som kräver visum av syriska medborgaren.
Eftersom Sudan inte kräver visum av syrier blir Khartoum i praktiken enda möjligheten. Och förutom att Sudan ligger 2 500 kilometer från Syrien är kön på ambassaden nu två år lång.
Skulle vara möjligt
Det skulle kunna finnas en bättre lösning, Sverige beslutade nämligen för två år sedan att öppna en ambassad i Libanon - ett grannland till Syrien.
UD lovade förra året att undersöka om det var möjligt att låta återföreningsintervjuerna ske i Beirut istället, men sedan dess har inget hänt.
Frågan är varför regeringen inte bara löser frågan?
Det går om man vill
Det kan inte vara särskilt komplicerat att skicka ner några tjänstemän och beta av kön. Inte heller kan det rimligen ligga i någons intresse att hålla fyraåringar från sina föräldrar - intervjun på ambassaden är i det fallet bara en formalitet.
Även i tider av arga opinioner och signalpolitik om hårda tag måste lagen följas och människors rättigheter respekteras.
Självklart ska inte Alaa och andra flyktingar behöva sakna sina barn enbart på grund av byråkratiskt trassel.