Bevare oss från blindliberalismen

Tar med ena handen och bränner med andra

”En blindliberal tycker inte det är ett problem att samhällsklyftorna ökat snabbare i Sverige än i något annat OECD-land.”

Vad kallar man en politisk ideologi som vid varje givet tillfälle sätter marknaden före människan? Nyliberalism, skulle vissa säga. Andra nöjer sig med det kortare ”liberalism”.

Liberaler har en tendens att protestera, och särskilt komplicerat blir det i en svensk debatt som tar intryck från den amerikanska. ”Liberal” i USA är så mycket vänster som den amerikanska debatten har kan ge. Från europeisk upplysningstid kan det också kapsla in värden som individuella fri- och rättigheter mot auktoritära stater och ledare. Plötsligt är marknaden långt borta.

Ordklyverier bland politiska nördar brukar bara leda till att ingenting blir sagt. Så jag vill föreslå ett nytt ord för att snabbare komma till sak: blindliberalism.

Blindliberalen tittar åt ett annat håll från bolagsdirektörens Panama-konto.

Alla liberaler tror att vägen till det goda samhället går genom den fria marknaden. Bara företagen får göra sitt och konkurrera bäst de kan skapas tillgångar som kommer hela befolkningen till del. Men en blindliberal har inga svar på hur tillgångarna på riktigt ska sippra ut från företagen. Blindliberalen tycker fackliga lönekrav stör företagens frihet och föreslår 30 miljarder i skattesänkningar. Blindliberalen tittar åt ett annat håll från bolagsdirektörens Panama-konto.

 
Allt sker med ett ständigt ojande. Oj, oj, oj att arbetslösheten når katastrofsiffror efter coronakrisen. Oj, oj, oj att segregationen ökar och storstädernas trångboddhet är stor.

För blindliberalen är lösningen aldrig fler gemensamma resurser, då kan man inte sänka några skatter. Svaret ligger alltid i privatiseringen. Så skapas fler personer som kan öppna bankkonton i skatteparadis, men så långt ser aldrig en blindliberal, eftersom skatt ändå är stöld.

När arbetslösheten pressar upp ohälsotalen och den psykiska ohälsan, samtidigt som blindliberalen kräver så låga a-kassor och så begränsade sjukförsäkringar som möjligt, föreslår blindliberalen privata sjukvårdsförsäkringar. ”Om fler betalar för vården ur egen ficka blir vården bättre för alla!”.

Den arbetslöse stirrar stumt på sitt bankkonto. Den sjukskrivne undrar vart man själv tog vägen i den ekvationen. Samhällets friskaste köper sig före i vårdkön.

En blindliberal ser inte hur ojämlikheten förstärker sig själv.

En blindliberal tycker inte det är ett problem att samhällsklyftorna ökat snabbare i Sverige än i något annat OECD-land. Att Sverige slår rekord i dollarmiljonärer är en seger.

En blindliberal ser inte hur ojämlikheten förstärker sig själv. Att det är dyrt att vara fattig, och billigt att vara rik. Så billigt att man inte behöver jobba. Och så billigt att man har pengar över att också börja investera i politik som ger direkt avkastning till Panama-kontot.

En blindliberal behöver inte ens bli köpt. Svängdörren har alltid stått vidöppen.

Följ ämnen i artikeln