Mejla

Jenny Wennberg

Följ regler - annars blir det som i Italien

”Lämna handsprit och munskydd till närmsta boende eller hemtjänst”

Publicerad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Har du köpt handsprit och munskydd, lämna det till de inom vården och omsorgen som behöver det för att kunna hjälpa oss.
Foto: Janerik Henriksson/TT / TT NYHETSBYRÅN
Har du köpt handsprit och munskydd, lämna det till de inom vården och omsorgen som behöver det för att kunna hjälpa oss.

I Älvkarleby kommun fick två äldre på boendet Tallmon i Skutskär Covid-19. Under helgen dog dessa två människor.

Hur smittan kommit in på boendet vet man inte.

Men en sak vet vi; i början var det svårt att få alla anhöriga att respektera besöksstoppet.

Till Aftonbladet ledare säger Britta Gustavsson, medicinskt ansvarig sjuksköterska i kommunen, följande i en mailintervju:

”Det var svårt att få anhöriga att respektera besöksstoppet till en början, men efter att information kom om att två personer konstaterats smittade har det inte varit några problem.”

Älvkarleby är inte unikt. Besöksstopp har man infört på många håll i landet för att skydda äldre, men också personal. Anhöriga som inte hörsammar besöksstopp pressar människor som redan har fullt upp på jobbet ytterligare. I värsta fall till det yttersta.

Just nu är det tydligare än på länge hur vi som lever i Sverige hänger ihop. Och att vi, utan ett enda undantag, faktiskt måste göra vad vi kan för att bidra till att hjälpa, avlasta och skydda varandra.

Men tyvärr kommer det fortfarande rapporter om människor som tycker att de kan och vet bäst själva. Om de ska åka på fjällsemester eller inte, besöka äldre anhöriga på boenden eller inte.

Äldreboenden är en självklar del av välfärdssverige. De är, i ett sånt här läge, trånga miljöer. Avdelningar har ofta 10 brukare per avdelning. In och ut på boendet rör sig sjuksköterskor, läkare, anställda och i normala fall också anhöriga.

Ett sätt att hjälpa är att faktiskt lyssna. Lyssna på vad de som arbetar mitt i krisen säger att de behöver. Vi i Sverige brukar ju vara bra på sånt, på saker som att följa regler, stå i kö och organisera oss.

Scenerna från Italien borde avskräcka oss från att göra något annat än det vi brukar. Sjuka och döende i rader, fruktansvärda prioriteringar som måste göras av vården. Att lyssna och följa regler, precis som vi brukar, är en av sakerna var och en av oss kan göra för att undvika samma scener i Sverige.

Samtidigt är det också som Britta Gustavsson konstaterar:

”Om alla följer de rekommendationer som Folkhälsomyndigheten ger och inte drabbas av panik så minskas den allmänna smittspridningen. Man ska ha respekt för det här, men inte panik.”

Alla kan göra något. Faktum är att alla måste göra något nu.

Älvkarleby är en liten kommun. Stockholm en stor. Det här handlar inte om vi och de, liten och stor, stad och land. Coronaviruset finns i hela Sverige. Från norr till söder, på små orter och stora. Och ingen av oss är immun. Alla kan smitta och alla kan bli smittade. Att tro något annat är falsk trygghet. Däremot drabbas vi väldigt olika av sjukdomen.

För att vi ska kunna klara det här, oavsett var i landet vi bor och vilken kommun och region det handlar om kokar det ner till samma sak; vi måste ta ansvar nu.

Skyddsutrustning måste finnas för de som vårdar sjuka för att inte bli smittade eller smitta andra. Kollektivtrafiken måste fungera, så att alla som måste kan ta sig till jobbet säkert. Anhöriga måste lita på omsorgen och också lyssna på behoven man säger att man har.

Britta Gustavsson är själv en av alla de i Sverige som bär samhället genom vardag och kris, men för henne är det viktiga att lyfta andra, hon vill ge en stor eloge till personalen som arbetar dag och natt just nu:

”Dom är både hjältar och änglar. Det krävs ett stort civilkurage att gå till arbetet när man vet att det finns allvarlig smitta, man oroar sig ju både för sig själv och din familj.”

Inom hemtjänst, boenden och bland personliga assistenter kämpar man på efter bästa förmåga och gör vad man kan med resurserna som finns. Håller personalen inom vården och omsorgen sig frisk håller samhället ihop och färre kommer dö. Men inom omsorgen råder materialbrist.

”Det största problemet för alla vårdgivare är bristen på munskydd, skyddsrockar, visir, handskar, handsprit.” skriver Britta Gustavsson.

På frågan om det finns något hon skulle vilja lyfta ifråga om situationen inom omsorgen är svaret rakt:

"Uppmana alla att hjälpa till med materialet. De som har bunkrat handsprit och munskydd kan lämna det till närmaste boende eller hemtjänst."

Av: Jenny Wennberg

Publicerad:

LÄS VIDARE

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.