Därför biter inget på Stefan Löfven
Ännu en misslyckad dag i KU för oppositionen
Publicerad 2021-04-27
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Borgerliga politiker talar ofta tydligt och artikulerat till Stefan Löfven. Som vore han lite dum.
Moderaternas slugger Hanif Bali kallade honom en gång ”LO-svetsarn” och Katarina Brännström (M), riksdagsledamot, twittrade “Det här med svetsaren Löfven som S påstår sig rösta på. Hur statsmannamässigt känns det?.”
Det är nu länge sedan och hon raderade sedermera sin tweet. Även Hanif Bali övergick till att hacka på andra. Men en svag doft har hela tiden dröjt sig kvar.
Som parfymen från någon som nyss lämnat ett rum.
Förlorat varje strid
Vid valet kommer Stefan Löfven att ha varit statsminister i åtta år, borgerligheten har förlorat varje större strid de har tagit mot honom.
Från de två valen, över Transportstyrelsen och en näve andra småskandaler till corona. Han har överlevt försök till misstroendeförklaringar, sågningar i KU, budgetar som fallit och hot om nyval, bland annat.
Hittills, i varje fall.
Ändå fortsätter hans motståndare ständigt att underskatta honom.
Lam utfrågning
Det blev återigen tydligt under KU:s utfrågning med statsministern igår. S och MP är en minoritetsregering och kommer självklart få kritik oavsett vad de gör.
Men kommer något att fästa?
De borgerliga gjorde stor sak av om det fanns en nedskriven och beslutad coronastrategi och vilka formella beslut som fattats. Det är delvis teater eftersom alla partier vet hur svensk krishantering fungerar och att beslut ofta är delegerade till myndigheter, regioner och kommuner.
Det som kallas ”den svenska strategin” är summan av många mindre beslut där ansvariga myndigheter väger mycket tungt eftersom de har specialkompetens på området.
Att regeringen vid en kris ska låta experter snarare än partitaktik styra är själva poängen.
Körde fast
Men där körde KU-utfrågningen fast, alltså på samma punkt som debatten cirklat kring i ett år. Oppositionen vill nagla fast regeringen som ansvarig och kraven på ett formellt ”coronastrategibeslut” är bara senaste försöket.
Problemet är att en borgerlig regering sannolikt skulle ha gjort likadant. Vid varje kris borgerligheten hanterat historiskt – från Estonia till skogsbränderna under Fredrik Reinfeldts regeringstid – har de hållit sig till den modell Sverige har för krishantering.
Mycket gick fel
Därmed inte sagt att allt gått bra under corona. Den svenska krisberedskapen var, trots många år av varningar, undermålig. Äldreomsorgen var ett katastrofalt misslyckande och regeringen underskattade eller missförstod hur klass och bakgrund skulle påverka dödstalen och vilka som blev sjuka.
För att nämna några punkter.
Och för allt detta finns ett politiskt ansvar som måste utkrävas.
Men oppositionen verkar inte vilja göra det. Istället för att ha ögonen på nästa kris har man blicken fixerad på valet 2022. Och genom att fokusera på form snarare än innehåll så kommer man sannolikt att misslyckas. Igen.
Det blev tydligt igår.
Högt tonläge
Ser man till de mätningar som gjorts så verkar de allra flesta i Sverige både ha förtroende för svensk krishantering och för våra institutioner. Det är, mitt i allt detta, ett gott betyg.
Och när Jimmie Åkesson pratat om ”massaker” och Ebba Busch om ”berått mod” predikar de i första hand för kören. Deras egna anhängare håller med men de allra flesta inser naturligtvis att regeringen inte avsiktligt har ihjäl folk.
Människor inser självklart att en global pandemi inte har varken enkla lösningar eller tydliga syndabockar. En pandemi som vi dessutom är mitt inne i.
Att ha KU-utfrågningar innan detta är över är som att utvärdera en fotbollsmatch efter första halvlek.
Och utanför riksdagshuset fortsätter samtidigt pandemin med full styrka.