I Region Svenonius står de sjuka för krisnotan
Trots pandemi prioriteras låga skatter
”Man kan inte å ena sidan kalla oss för hjältar och be oss ställa upp på krisavtal efter krisavtal samtidigt som man lägger en budget som gör det omöjligt att bli fler personal och hålla ut i längden” säger läkaren Akil Awad till SVT.
”Sjukhusen är underbemannade på grund av de svältbudgetar som politikerna lagt under flera år”, säger Awad som kommentar till Stockholms nya budget.
Varken han eller hans kollegor i vården är särskilt glada.
För över ett år sedan tog han initiativ till Stockholms sjukvårdsupprop tillsammans med läkaren Laura Björnström. Syftet är att ge vårdpersonal möjlighet att lämna vittnesmål om när brist på tid, plats eller personal lett till att de själva eller patienter far illa.
Och vittnesmål finns det gott om.
Det vittnas om barn som kanske kunde ha räddats med mer tid, och döende patienter som kunnat få en ett värdigare avslut än att bli bortglömda i korridoren.
Det blir tydligt att de med störst behov av vård och kollektivtrafik får betala sig ur den här krisen.
Jag läser igenom vittnesmålen och får ont i magen av tanken på att någon jag bryr mig om skulle hamna där. Som skulle tvingas tillbringa sina sista timmar bakom något skynke på akuten, eller bli bortprioriterad trots outhärdlig smärta.
Då är det värt att minnas att de här vittnesmålen kom 2019, innan det var tal om någon pandemi.
Själv glömmer jag aldrig hur läkare i början av året larmade om att det var kris, att alla avdelningar var fullbelagda och överbelagda.
Och medan vittnesmålen avlöste varandra svarade regionrådet Irene Svenonius (M) att ”vårdsituationen är under god kontroll. Vi har hög patientsäkerhet”.
Nu när vården granskas mer än tidigare kan man tro att det blågröna styret ska skärpa till sig. Men min hemregion sköter så klart saker som de alltid gjort – med låga skatter och dyrare vård.
I den nya budgeten ska inga skatter höjas, inte med ett enda öre.
I stället höjer man patientavgiften hos specialistläkare, låter funktionshindrade betala för hjälpmedel och gör det dyrare att få en undersökning hos Folktandvården.
Och priset på SL-kortet går som vanligt upp.
Det blir tydligt att de med störst behov av vård och kollektivtrafik får betala sig ur den här krisen.
Samtidigt får den pigga och friska medelklassen behålla sin låga skatt. Och det gör många nog gladeligen, tills de inser att det är deras mamma, farfar eller syskon som är beroende av den skattefinansierade vården.
Kanske är det bara då somliga inser att det finns bättre prioriteringar än sänkta skatter.