Trygghet på jobbet är inte en bytesvara

Priset för LAS-förhandlingarna kan bli för högt

Fack och arbetsgivare enas om nya regler för strejkrätten. Då representerade Eva Nordmark TCO. Nu är hon ansvarig minister och att lösa knuten om LAS kan bli svårare.

Med kniven på strupen presenterade fack och arbetsgivare i går en avsiktsförklaring när det gäller LAS, lagen om anställningsskydd. Arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv, tjänstemännen i PTK och LO tänker fortsätta att prata om anställningsskydd, omställning och a-kassa.

Tills vidare får dock LAS-förhandlingarna vänta. Det stundar en avtalsrörelse.
I grunden fungerar reglerna på svensk arbetsmarknad, men visst skapar de problem. Det kan ingen förneka.

Politiken har skapat problem

Inte heller att politiska ingripanden ofta har gjort situationen värre. Lagstiftningen har inte hindrat framväxten av SMS-anställningar, hyvlade tjänster eller entreprenörskedjor. Den har inte heller garanterat kompetensutveckling i jobbet

Däremot har politiska beslut till exempel urholkat a-kassan och lamslagit arbetsförmedlingen.

Om både fack och arbetsgivare vill undvika januariavtalets hot om ännu mer politisk klåfingrighet är det inte konstigt.

Förhandlingarna har spräckt LO

Det betyder inte att facket kan gå med på vad som helst. I förra veckan sprack LO-ledningens mandat mitt itu på frågan om "saklig grund" för uppsägning. 6 av LO:s 14 förbund valde att dra sig ur förhandlingarna. Nu är den kritiserade formuleringen borta, men sprickan inom LO finns kvar.

Frågan är inte bara vad LO:s förhandlare representerar i augusti när det är dags för nya samtal. Frågan är också vem som kommer att representera LO.

Värre är kanske att den politiska processen fortsätter. I vår kommer den statliga utredningen med sitt förslag och redan 2021 ska nya lagar vara på plats om inte fack och arbetsgivare enas.

Tidspressen ger usla förutsättningar för en bra uppgörelse. Och den är helt onödig.

Låt fack och arbetsgivare diskutera i lugn och ro. Kan de enas om ett system som ger löntagare större trygghet vore det utmärkt.

Om inte måste arbetarrörelsen hitta andra sätt att försvara anställdas rättigheter.