Lars Adaktusson spelar inte i damlandslaget
En backlinje för aborträtten
UPPDATERAD På stenarna intill Stångån i Linköping ligger en sönderslagen staty. Den saknar huvud, delar av den ligger i vattnet. Kvar på asfalten står en plattform, prydd med namnet Nilla Fischer. Statyn sattes upp som en del av jämställdhetsprojektet ”Football forevher”, som en hyllning till landslagsspelare som just nu deltar i VM i Frankrike. Under natten till lördagen vandaliserades den fullständigt. För någon eller några sticker det uppenbarligen i ögonen att kvinnor spelar fotboll för Sverige.
Häcklandet av kvinnliga svenska fotbollsspelare är en pinsam fläck, ett gubbigt klägg i sportforum och en rädsla för oundviklig förändring.
Samtidigt blåser redan förändringens vindar. Diskussionen bland fotbollsfans har gått vild i veckan: visst borde den tidigare inhopparen Madelen Janogy nu få spela från start? Efter att ha bidragit till Kosovare Asllanis 1-0-mål, och sen bländande vackert dribblat förbi den chilenska backlinjen och drämt in 2-0-målet, visst borde hon få inleda mot Thailand? Andra påpekar att Thailand enkelt kan besegras utan Janogy, låt henne komma in utvilad för 90 minuter mot USA.
Motståndet mals bit för bit ner av kvinnornas framfart. Bollen är i rullning.
”Gjorde allt för att trycka ner dem”
Expressens Patrik Lundberg jämförde i en i övrigt utmärkt krönika responsen på kvinnors avancemang på planen och i samhället med den på Kristdemokraternas framfart.
“När KD rusade riktade Socialdemokraterna, maktpartiernas maktparti, udden mot dem och gjorde allt för att trycka ner dem i slutspurten av EU-valrörelsen.”
Så kan man också beskriva reaktionen på avslöjandet om KD-politikern som sagt nej till att fördöma att ett våldtaget barn nekades abort.
Lars Adaktusson, som 22 gånger röstat både märkligt och mycket kontroversiellt i abortrelaterade frågor i Europaparlamentet och som talat på hatmöte med abort- och hbtq-motståndare i Colombia, får stort stöd i sitt parti.
“Angreppen” mot Adaktusson “kommer från hela HBTQ-rörelsens vänsterdel, dvs i stort sett hela det socialistiska och liberala etablissemanget”. Så skrev Joachim Gahm, tidigare KD-ledare i Danderyd, som dock blev utesluten ur partiet i fredags efter att även ha skrivit att ”alla aborter är mord” i sociala medier.
Aborträtten på förhandlingsbordet
“Den som tror att vi kan ta aborträtten för given behöver bara blicka mot Norge”, skriver Hans Linde, förbundsordförande för RFSU, på Twitter. I veckan röstade Stortinget om att begränsa aborträtten, och Kristelig Folkeparti låg bakom flera förslag om inskränkningar. Omröstningen föregicks av demonstrationer och hätsk debatt. Det är en oerhörd sak att kvinnors rättigheter ens börjar ifrågasättas.
Men att se så sker handlar om ett politiskt spel. Høyres ledare Erna Solberg har öppnat för att begränsa aborträtten, för att få med sig KrF och säkra en majoritet för högerregeringen. Och för första gången sedan Norge fick fri abort på 1970-talet infördes nu en inskränkning, gällande kvinnor som bär på fler än ett foster. Det är ett steg. Vad blir nästa?
Svaret måste vara: hit men inte längre.
Det är kvinnorna som reser sig när aborträtten är hotad. Det är vänstern och liberaler i armkrok. En backlinje.
Det är kvinnorörelsens envisa motstånd mot begränsningar av kvinnors rättigheter. Och den statyn faller inte.
Vi står här.
UPPDATERING En formulering kring DN:s uppgifter om hur Lars Adaktusson röstat har ändrats eftersom det i texten saknades exempel eller diskussion kring detta. Adaktusson anger som motivering till hur han röstat att han vill värna subsidiariteten, det vill säga att beslut om aborträtten fattas i Sverige och inte i EU.