Europas identitet kan förloras i polsk lera

Lukasjenkos cynism har nått en ny nivå

Belarus diktator Aleksandr Lukasjenko har inte uppfunnit idén att använda människors jakt efter skydd som ett utrikespolitiskt verktyg. Den turkiske presidenten Recep Tayyip Erdogan gjorde samma sak när han 2015 öppnade gränsen för flyktingar från Syrien.

Ändå är det svårt att inte förfäras över det som händer på gränsen mellan Belarus och Polen just nu. Att medvetet öppna dörren för människor på flykt och sedan utnyttja dem som ett ”vapen” i ett hybridangrepp är cyniskt på en nivå där inte ens Lukasjenko befunnit sig tidigare.

Det mesta av rapporteringen från byn Kuznica på gränsen mellan Polen och Belarus handlar till stora delar om säkerhet och om risken för våld. EU fördömer försöket att utmana unionens gräns. Polens regering talar om en attack mot landets självständighet och experter spekulerar i Rysslands roll.

Regimen i Minsk förnekar å ena sidan att det alls rör sig om ett försök att utöva påtryckningar, men säger samtidigt att problemet kan försvinna om bara sanktionerna mot diktaturen lättar.

Vi ser bilder av storpolitik och dramatik, och det är befogat.

Europa kan inte falla undan för en diktatur som är redo att ta till vilka medel som helst i kampen för att personligen behålla makten. Det går inte. Om Lukasjenko kommer undan med det här kommer han inte att ha några gränser kvar. Det vore ett svek mot alla som vågat demonstrera över det stulna presidentvalet förra året.

Om Lukasjenko kommer undan med det här kommer han inte att ha några gränser kvar

Att öppna gränsen är inte heller ett alternativ. Varken EU:s ledare eller ländernas befolkningar är redo för en upprepning av det som hände för sex år sedan. Och Lukasjenko kan öka konfliktnivån. Det kostar honom knappast något.

Flyktingarna betalar själva hans skurkstat både för flygbiljetterna och för att utfärda visum. Och i världen råder det ingen brist på desperata människor på jakt efter en bättre framtid.

Men en union byggd på respekten för demokratiska grundvärderingar och internationell rätt kan inte heller ge upp värden som asylrätten. Situationen vid den polska gränsen kan inte lösas genom att flyktingarna knuffas tillbaka över gränsen eller, ännu värre, blir fast i ett ingenmansland mellan polska poliser och belarusiska gränsvakter.

Att oberoende medier stängts ute från att rapportera från båda sidor gränsen är inte bara oroande. Det är avslöjande. Mycket av det EU borde stå för riskerar att begravas i leran och den sönderklippta taggtråden i östra Polen.

Ingen ska inbilla sig att den belarusiska diktatorn ägnar flyktingarnas väl och ve en tanke. För honom är de bara verktyg och ett medel för att behålla makten och de privilegier som kommer med den.

Just därför måste EU visa att man är annorlunda. Det handlar inte om att falla undan. Det handlar om att stå upp för vem man är.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.