Alliansen borde inte ge upp riktigt ännu
För svensk borgerlighet kan höstens val innebära en riktig katastrof, i alla fall om vi ska tro den tidigare folkpartisten och mångårige riksdagsledamoten Carl B Hamilton. I Svenska Dagbladet oroar han sig för att både hans eget parti Liberalerna och Kristdemokraterna ska hamna under den magiska fyraprocentsspärren.
Det skulle förstås effektivt sätta stopp för en borgerlig regering.
Hamilton noterar kort att det finns ett politiskt problem. Han beskriver det som “partiernas olika grad av omsvängning” när det handlar om flyktingpolitiken.
En försiktig omskrivning för bredvilligheten att göra sig beroende av Jimmie Åkesson.
Trixar med valmattematik
På detta har Hamilton förstås inget svar. Däremot vill han trixa lite med valmattematiken. De borgerliga partierna skulle kunna ställa upp under gemensamt partinamn men med olika kandidater. I politiska sammanhang pratar man om “teknisk valsamverkan”.
Till att börja med kan Centern och Liberalerna registrerar ett gemensamt namn och att Moderater och Kristdemokrater gör likadant, resonerar Hamilton. På det sättet skulle inte en enda borgerlig röst gå förlorad.
Liberal uppgivenhet
Det är förstås enkelt att göra sig lustig över Carl B Hamiltons uppgivenhet. Att redan nu planera för ett katastrofval tyder inte på något större självförtroende hos ett parti som brukar göra anspråk på att ha infört allt från allmän rösträtt till pappamånader.
Det skulle också vara lätt att arbeta upp en vrede över Hamiltons försök att trixa med demokratins regler. Fyraprocentsspärren finns där av en anledning, och den som hamnar under spärren har knappast i riksdagen att göra.
Men framför allt borde Hamilton och andra liberaler oroa sig över bristen på politiska svar. Inga politiska trix i världen kan nämligen skyla över att Alliansens statsministerkandidat - det är väl Ulf Kristersson - tycks vara redo att ta makten även om det bygger på aktivt stöd av Sverigedemokraterna.