Reinfeldt ger deja vu-känsla

Det är med vintern lite som med Fredrik Reinfeldts regeringsperiod: Det var spännande i början men nu önskar man bara att den kunde ta slut.

Ja, ni vet hur det är. Först får man en massa flashbacks. Minnen från förr. Just det, så här var det förra gången! Herregud, så längesen! Först är man intresserad. Funderar på möjligheter som öppnar sig. Är glad över lite omväxling. Sen blir man mer och mer trött.

Det var ju så här de brukade hantera ekonomin. Av någon anledning ökar budgetunderskotten alltid under borgerliga regeringar. Så var det mellan 1976 och 1982 och så var det under Bildts mellanspel på 1990-talet.

Det är förstås inte bara den borgerliga regeringens fel, men man måste ändå berömma dem för konsekvens när det gäller att få siffrorna att peka på minus.

Det var så här de brukade hantera gamla och sjuka. I och för sig har ingen tidigare så tydligt sett ner på sjukskrivna och de med nedsatt arbetsförmåga. Beslutet att kasta ut dem från sjukförsäkringen och tvinga till och med svårt sjuka människor att söka jobb saknar nog motstycke i svensk politisk historia. Men det speglar ett traditionellt borgerligt uppifrånperspektiv.

Samma deja vu-känsla infinner sig när man tänker på energipolitiken. Centerpartiet har alltid talat om att avveckla kärnkraften, men i praktiken fått anpassa sig. Skillnaden mellan Maud Olofsson och hennes företrädare är att hon tycks anpassa sig med glädje.

Det är kanske den tydligaste skillnaden på den här perioden och andra. Centerpartiet har tidigare fungerat som en sorts temperaturregulator i de borgerliga regeringarna. I dag har partiet klivit fram som det kyligaste nyliberala alternativet. De traditionella invändningarna mot kärnkraften får inte plats i de nationalekonomiska kalkyler som numera styr varje nytt steg i Centerns politiska omläggning.

Jag tror att många traditionella centerpartister tycker att det drar kallt i dag.

Jag inser också att det skulle kunna uppfattas som en sökt och billig poäng att jämföra regeringen med vintern. Jag gör en omedelbar pudel.

Men jag är lite förvånad över att ingen gjort jämförelsen tidigare. Riktigt kalla vintrar infaller ju numera med ungefär lika stora mellanrum som borgerliga regeringar.

Följ ämnen i artikeln