Stefan Löfven bör svära mindre och lyssna mer

Vad tror politikerna gror i hopplöshetens Sverige?

Uppdaterad 2021-11-19 | Publicerad 2020-09-06

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Flera gånger den senaste tiden har kriminella upprättat vägspärrar i Angered i nordöstra Göteborg. Polisen har svarat med ökad närvaro.

I veckan blev Stefan Löfven arg på oss. Vi har i flera texter påpekat det uppenbara: politiken för att bekämpa gängvåldet räcker inte.

I Expressen kommenterar han Aftonbladets ledarsida.

Ja, de verkar ha somnat själv på redaktionen. Det är bara att läsa det 34-punktsprogram som vi tog för ett år sedan. Dels anställs det mer poliser än någonsin, de får läsa krypterad trafik, de har ökade befogenheter, vi höjer straffen, vi ska se till att skydda vittnen. Vi utreder möjligheten till kronvittnen. Så om man går in och tittar bara på det 34-punktsprogrammet så händer det en hel del. Med det sagt så kommer vi behöva göra mer. Men att påstå att ingenting görs, det är faktiskt förbannad lögn och dikt, säger statsministern.

Ord och inga visor.

Svordomarna letade sig påföljande dag hela vägen till Expressens löpsedel.

Men låt oss stanna upp och sortera lite bland argumenten. För trots det "34-punktsprogram" som Stefan Löfven hänvisar till dominerar gängbrotten tidningarnas rubriker.

Kriminella gäng har på senare tid flera gånger upprättat vägspärrar i nordöstra Göteborg. Morden fortsätter. Och även om den stora insatsen Rimfrost i Malmö var bra, så köpte den möjligen regeringen tid. Någon långsiktig lösning var det inte.

När vi pratar med poliser som jobbar med dessa frågor är det uppenbart att staten just nu inte vinner. Det gäller gängbrott men även ungdomsrån och en mer allmän känsla av otrygghet som griper omkring sig.

Och med all respekt för utredningar och program. Politik är en orättvis bransch. Det avgörande är inte vad man säger utan hur människor upplever sin vardag - om brotten minskar och tryggheten återupprättas.

Så vad är det då Aftonbladets ledarsida vill?

För det första måste brottslighetens bakomliggande orsaker hanteras och återrekryteringen till gängen stoppas. Sverige har en skola som sorterar barn från tidig ålder där många aldrig får chans att lyfta sig själva från utanförskap och hopplöshet.

Ända sedan 90-talskrisen har vi skurit ner på socialtjänst och stöd till familjer i riskzonen. Ungdomspsykiatrin är överbelastad och mycket av det extra stöd som fanns i skolans värld är borta. Samtidigt har andelen diagnoser ökat och hemmasittarna blivit fler.

Samhällets väv brister.

Vår bostadspolitik låter stora grupper leva i trångboddhet och - på ren svenska - i misär. Vad tror politikerna egentligen gror i utanförskapets och maktlöshetens Sverige?

Inte rosor i varje fall.

Om det finns två nycklar till de bojor som håller människor tillbaka är det språk och jobb. Vi verkar ha förlagt båda just nu.

Arbetsmarknaden skiljer på nya och gamla svenskar. Många vittnar om att de sökt hundratals, tusentals jobb utan att ens blivit kallade på intervju. Ett utländskt namn är en hög mur att klättra över.

Samtidigt ligger arbetslösheten hos de som Fredrik Reinfeldt en gång kallade "etniska svenskar mitt i livet" betydligt lägre. Hur bryter vi detta mönster?
En väg är språk. Vi må tycka att vi är ett öppet och tolerant land men i själva verket krävs i princip helt perfekt svenska för att få jobb eller ha fungerande kontakt med myndigheter.

Det är en paradox. Samtidigt som vi ställer höga krav på språket så fungerar inte språkutbildningen särskilt bra. Många lämnar utan nödvändiga kunskaper, många lär sig aldrig.

Vilken egenmakt erbjuder vi dem?

Om brottsligheten ska gå ner så måste man möta utanförskapet och minska klassklyftorna. Så ser verkligheten ut, och på Aftonbladets ledarsida förväntar vi oss inget mindre av Socialdemokratin och Stefan Löfven.

Att börja rulla just detta stenblock - jämlikheten - uppför berget borde vara denna mandatperiods enskilt största politiska projekt.

Det andra vi förväntar oss är effektivare brottsbekämpning. Att ta tillbaka kontrollen från gängen över människors vardag och över gator och torg. Det kräver tuffa ideologiska omprövningar, kanske större än vi förstår.

Först ett erkännande. Vår kriminalpolitik är uppbyggd för ett land där en del av de problem vi nu måste hantera inte fanns.

När barn, även under 15 år, används som knarkkurirer eller när gängen skickar 17-åringar för att mörda, eftersom de kalkylerar med ungdomsrabatten, står vi handfallna. Vår straffrätt utgår ifrån biologisk ålder vilket gängledarna vet och utnyttjar.

Det behöver reformeras. Att i stort sett inga kritiska röster höjs mot den danska domen efter dubbelmordet i Köpenhamn där en svensk som var 17 år när brottet begicks dömdes till 20 års fängelse visar hur svenska folket ser på gängrelaterad brottslighet.

Ofta är det rimligt att unga får mildare straff och vård, människor kan förändras. Men lagen bör se till helheten snarare än bara biologisk ålder.

När det kommer till gängbrottslighet har samhället ett legitimt intresse att skydda liv och hindra folk från att återvända till gängmiljöer.

En annan balans som behöver omförhandlas är avvägningen mellan personlig integritet och effektiv brottsbekämpning. Börja med att riva av plåstret med övervakningskameror i offentliga miljöer där brott begås.

Stefan Löfven tar i sitt svar till oss upp att Polisen "får läsa krypterad trafik". Det är självklart bra, med de digitala verktyg som finns idag är både dyra och komplicerade. När den grova brottslighetens cyberförmåga allt mer påminner om staters krävs både ytterligare befogenheter för polisen och bättre teknik. Sverige har idag både förmåga och kunskap, den bör användas.

För att ta några konkreta exempel.

Att Stefan Löfven svär åt oss i Expressen kan vi leva med.

Men det viktiga är nu att regeringen lyssnar på kritiken.

***

Chatta med Anders Lindberg. Chatten öppnar 09:00 men du kan ställa dina frågor redan nu

Denna chatt är stängd.

  • Anders Lindberg
    6 sept 2020

    Tack för dagens chatt. Han härlig söndag :-)

  • Anders Lindberg
    6 sept 2020

    Har hört många som resoneras så. Men jag är skeptisk till att byta partiledare just nu, det ska jag erkänna.

    Vi är mitt i en pandemi och behöver inte mer politisk osäkerhet. Och när den är över är det för sent att byta.

    Så mitt tips är att han sitter kvar över valet (som han mycket väl kan vinna).

  • 6 sept 2020

    Jag och flera med mig tycker att Stefan Löfven tappat gnistan och inte bör fortsätta över nästa val då vi i partiet behöver en nystart och en injektion för att kunna locka väljare till oss.

    En Socialdemokrat från Örebro
  • Anders Lindberg
    6 sept 2020

    Föreningsfriheten är kanske en del i att medlemskap i gäng inte kriminaliseras. Men jag tror det viktigaste är att det nog är ett trubbigt instrument.

    Du har ju inget medlemskort i "dödspatrullen", ingen medlemsavgift.

    I Göteborg pratar man nu om "klaner" istället. Ska det vara brottsligt att vara del av en familj?

    Att ha straffskärpning för gängrelaterade brottslighet är sannolikt en enklare väg att gå.

  • 6 sept 2020

    Antar att det är föreningsfriheten som gör det omöjligt att gripa folk enbart på grund av gängtillhörighet. Har dock för mig att liknande hinder plockades bort av amerikanerna med specifika, riktade lagar när de exempelvis bekämpade Hell's Angels. Man bör ju kunna skilja på en bridgeklubb och ett kriminellt nätverk utan att demokratin hotas, tycker man.

    Nils Sundblad

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.