Jan Emanuel ger välfärdskapitalismen ett ansikte
Det är glada dagar för den före detta socialdemokratiska riksdagsledamoten Jan Emanuel Johansson. Förra året gjorde hans bolag Hoppetgruppen, som ordnar familjehem åt ensamkommande flyktingbarn, en vinst på drygt 26 miljoner. Det är en ökning med nästan 10 000 procent jämfört med 2014.
Politiskt lappkast
När kommuner larmade om överbelastning under flyktingkrisen förra hösten gjorde regeringen ett politiskt lappkast. En restriktiv flyktingpolitik infördes för att minska antalet asylsökande. Kommunernas fullbelagda familjehem innebar att efterfrågan på privata
alternativ växte. Jan Emanuel är en av de privata aktörer som slagit mynt av flyktingkrisen. För varje flyktingbarn har han fakturerat 60 000 kronor i månaden. Av den summan har familjerna som tagit emot barnen fått 22 800 kronor, resterande 37 200 kronor har gått in i Hoppetgruppen.
Jan Emanuel ger välfärdskapitalisten ett ansikte. Han kör Ferrari och lever lyxliv. I somras sålde han sin lägenhet på Östermalm. Tre våningar, vinkällare, ångbastu, terrass och två balkonger.
Sin förmögenhet har han tjänat på sina välfärdsföretag.
Moraliskt fel
Regeringens välfärdsutredare Ilmar Reepalu överväger ett förslag som begränsar företagens vinstuttag till under tio procent. Det är en rimlig målsättning. Välfärden är inte vilken marknad som helst.
Moderaterna har sagt att de kommer rösta nej till förslaget, oavsett nivå på vinsttaket. Det är ett oförtäckt direktörs-kramande. Övervinster som Jan Emanuel Johanssons är inte bara slöseri med skattepengar, det är moraliskt fel. Det ska inte vara möjligt att plocka ut enorma vinster på skattebetalarnas bekostnad.