Löfven administrerar ett nyliberalt paradis
I Sverige kan dollarmiljardärer bli hur rika som helst
Några dagar innan jul kom en bomb som aldrig detonerade. 20 december 2020 publicerade professor Joakim Palme och pensionsmyndighetens generaldirektör Daniel Barr en artikel på DN debatt. Budskapet var enkelt, rakt, välunderbyggt.
Sverige är inte längre ett välfärdsland.
Försämringarna av socialförsäkringarna har gått så långt att Sverige som tidigare varit kännetecknet för den socialdemokratiska eller nordiska välfärdsmodellen nu inte längre kan klassificeras som ett sådant. Vi har bytt system.
Jag tänkte när jag läste artikeln att nu måste det braka lös, i form av något slags debatt. Vi har trots allt en sorts socialdemokratisk regering, visserligen bakbunden och kidnappad av nyliberaler, men ändå. Men det blev så vitt jag vet inte någon debatt. Det drunknande i de nya restriktionerna inför julhelgen och sedan var det nya kriser efter nyår.
I veckan presenterade Financial Times en analys över världens miljardärer räknat i amerikanska dollar. Ruchir Sharma hade utifrån Forbes miljardärslista tagit fram den snabbt växande skaran dollarmiljarder – som aldrig varit längre och ökat med nästan 700 stycken till hisnande 2700 personer på ett år – och jämfört denna miljardärklass med respektive lands BNP. Det perversa resultatet som framträder är att Sverige efter endast Ryssland är det land där de allra rikaste tagit den största tuggan av kakan.
På ett år har de svenska dollarmiljardärerna ökat sin andel av BNP från 20 procent 2020 till nästan 30 procent.
Ruchir Sharma meddelar en förvånad värld att Sverige som har varit själva sinnebilden för ett socialdemokratiskt idealsamhälle nu avskaffat i stort sett alla kapitalskatter riktade mot de rika. I den fria världen (dit Ryssland inte räknas) har Sverige den mest uppblåsta miljardärsklassen – före USA. Hur hamnade vi här?
I Erik Sandbergs fantastiska bok ”Jakten på den försvunna skatten” beskrivs med precision hur Sverige blivit ett skatteparadis för miljardärer.
Min gode vän Göran Therborn brukar anföra statistik från högerinstitutioner som Forbes, där Sverige 2018 var det land med näst flest dollarmiljardärer per capita. Bara Schweiz hade fler. Vill man inte läsa populärvetenskap kan regeringen gå till sin egen jämlikhetsutredare Per Molander som 2020 i en 11 00 sidor tjock rapport sammanfattat ojämlikheten i vårt land och vad som kan göras åt den.
Stefan Löfven har i år suttit nio år som partiledare och sju år som statsminister. När mandatperioden löper ut är det åtta år vid rikets roder.
Vad har uträttats? Dollarmiljardärerna blir fler, liksom de fattiga.
Välfärdsmodellen, juvelen i reformismens skattkista, är bortslarvad. Den här regeringsbildningen börjar allt mer se ut som ett totalt misslyckande för socialdemokratin.