Barn blir fetare av högerpolitik

Ulf Kristersson vill ta tag i Sverige – med sänkta skatter för höginkomsttagare.

Krönikören och författaren George Monbiot skrev nyligen en krönika i brittiska The Guardian om ett fotografi han hade sett i tidningen. Det föreställde en sandstrand full med semestrande britter i Brighton från den heta sommaren 1976.

Monbiot slogs av hur alla såg smala och smäckra ut på den tiden. Det är nästan som att de tillhörde en helt annan art, skriver han. Iakttagelsen fick honom att undersöka närmare hur vi har blivit så feta på så kort tid.
Utvecklingen har gått åt samma håll i Sverige.

1975 var 2,3 procent av de svenska flickorna feta. I dag är siffran i stället 4,7 procent. Bland pojkarna är ökningen större – från 2,6 till 8,5 procent.
Då levde vi i landet brunsås, i dag lever vi i landet bearnaisesås på pizzan.

Fett är inte största hotet

Överallt möts vi av reklam för halvfabrikat, sötsaker och alkohol. I städerna finns snabbmatsställen i varje hörn öppna dygnet runt. Det tillsammans med ett stillasittande liv, för mycket socker och mättat fett har snabbt ökat vikten hos många av oss.

Men bristen på motion och allt för många kalorier är inte allt. Det utan tvekan största hotet mot hälsan är faktiskt klassamhället.

Det blev återigen tydligt när landstingens barnhälsorapporter för 2017 presenterades i går. De visar att övervikt eller fetma bland fyraåringar är dubbelt så vanligt i fattiga kommuner jämfört med rika kommuner.
– Det är extremt utslagsgivande vad dina föräldrar har för inkomst och utbildning samt vilket bostadsområde man bor i, säger Erik Hemmingsson, docent och fetmaforskare på Gymnastik- och Idrottshögskolan till Ekot.
Det sociala arvet är inte bara allt mer avgörande för ens framtida yrkesliv och ekonomi utan också för midjemåttets omfång – och livslängden.

Åt fler kalorier för 40 år sedan

Barn med fetma löper tidigt en ökad risk för sjuklighet.
I The Guardian jämför George Monbiot data för att få en förklaring till den ökande fetman i Storbritannien.

Han får fram att britterna åt fler kalorier per dag 1976 än de gör i dag, och även om fler hade fysiskt mer ansträngande yrken då är det inte någon direkt avgörande faktor. Snarare har personer i aktiva arbetaryrken mer än fyra gånger så stor risk att lida av svår övervikt än personer i tjänstemannayrken.

I slutändan kokar det ned till klass och ökande ojämlikhet.

Måste sluta lägga all skuld på individen

Stress, ångest, depression och låg social status gör människor mer mottagliga för reklam om ohälsosam mat och dåliga dieter. Inga uppmaningar om att rycka upp sig kommer att motverka fetmaepidemien.

Det vi behöver ändra på är synen på ohälsosam övervikt. Ja, vi behöver röra oss mer och minska energiintaget. Men inte förrän fetman ses som det samhällsproblem det är och vi slutar att lägga all skuld på individen går det att vända utvecklingen.

Moderaternas Ulf Kristersson säger att han ska "ta tag i Sverige". Men den som uppriktigt vill göra något åt att allt fler barn är feta måste gå på klyftorna i samhället. Det gör man inte med sänkta skatter för de som tjänar mest eller lagstiftar om låga löner.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

Följ ämnen i artikeln