Kvinnorna i välfärden behöver få mer betalt

Tolv av LO:s förbund håller trots allt ihop

Ordförande Karl-Petter Thorwaldsson öppnade dagens representantskap i LO med en vädjan. Han ville att ombuden skulle lova att bedriva årets avtalsrörelse med respekt för varandra.

Bättre kan nog inte spänningarna i fackföreningsrörelsen beskrivas. I upptakten till en avtalsrörelse tillhör hyllningar till enighet den fackliga liturgin. Att tvingas vädja om respekt för varandra anslår en annan ton.

LO:s beslut i dag innebär att det blir gemensamma krav, för tolv av de fjorton förbunden. Det blir en LO-samordning kring låglönesatsning, arbetsmiljön, bättre pensioner och mycket annat.

Ett utmärkt program

Det är ett utmärkt program, vilket många av ombuden på dagens LO-konferens också upprepade. Men, och det är viktigt, precis som fackförbundet Kommunals ordförande Tobias Baudin redan i går berättade ställer sig LO:s största förbund inte bakom kraven. Det gör inte heller Pappersarbetareförbundet, om än av något andra skäl.

Kommunal tycker att LO:s kravkatalog skulle ge kvinnorna i välfärden för lite. De vill ha en särskild satsning på de yrkesgrupper, till exempel barnskötare, som har en yrkesutbildning. Den idén kunde inte de andra förbunden ställa upp på.

Att prioritera en grupp före alla andra är helt enkelt otroligt svårt. Egentligen är det inte så svårt att förstå. Hur ska ett förbund som Fastighets motivera sina medlemmar att eventuellt gå ut i strejk till stöd för andra som har mer betalt?

Kvinnors arbete är undervärderat

Ändå har Kommunal åtminstone två argument. För det första är kvinnors arbete väldigt ofta undervärderat. Det gäller inte minst i vård och omsorg där de anställda inte får betalt för sin kompetens och utbildning på samma sätt som i andra delar av arbetslivet.

För det andra står kommuner och landsting inför enorma utmaningar, inte minst när det gäller att rekrytera kompetent personal. Allt fler allt äldre innebär att vården och omsorgen måste byggas ut, allt fler barn betyder att det behövs förskolor och skolor.

Många som i dag arbetar i välfärden kommer dessutom att gå i pension de närmaste åren. På något sätt måste deras platser fyllas om tryggheten ska kunna försvaras.

– Vi riskerar att få en helt ny välfärdsmodell, sa Tobias Baudin på dagens möte.

En omöjlig ordning

En ordning för löneförhandlingarna som inte kan hantera den situationen kan inte fungera i längden. Men det kommer inte heller en modell där var och en väljer att driva de egna medlemmarnas intressen utan hänsyn till helheten.

Det blir som sagt ett slags samordning också i vinterns förhandlingar. Fack och arbetsgivare inom industrin kommer att avgöra löneutrymmet för hela arbetsmarknaden, och de lär också avgöra hur stor låglönesatsningen blir.

Normeringen eller "märket" är inte hotat.

Med den utgångspunkten får Kommunals och förhandlarna från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) hantera välfärdens utmaningar. Det måste faktiskt inte vara omöjligt. Enligt Kommunal har arbetsgivarna ibland större förståelse för situationen än kollegorna i LO.

Kommunal lär komma till förhandlingsbordet med precis de krav de misslyckades med att få igenom i LO-samordningen, och de kommer att använda samma argument. Möjligen biter de bättre på de kommunala politiker som trots sviktande ekonomi tvingas ta ansvar för välfärden.

”Bra för dem i så fall”, som en representant för ett mannat LO-förbund uttryckte det i dag.

Under alla omständigheter borde argumenten bita på Magdalena Andersson som ju har det sista ordet när det gäller kommunernas ekonomi.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.