Halva vägen är kvar med vaccineringen
Regionerna får inte stå i vägen den här gången
Årets julklapp i Storbritannien är kanske vaccinet mot coronaviruset. Tack vare den snabba processen blev det första vaccinet godkänt redan i början av december. Många av britterna får sin dos redan samma år som pandemin tog fart. En av dem är 90-åriga Margaret Keenan i Nordirland som blev den första personen i världen att vaccinera sig.
På grund av den lite mer trögflytande EU-gemensamma proceduren för att godkänna vaccin tar det längre tid för oss i Sverige.
Men vi kommer att få våra doser, även om det inte blir lagom till jul.
att ansvarsfördelningen över huvud taget ska vara ett orosmoment gör det svårt att motivera att dela upp sjukvården i så många små enheter
Sverige har skrivit avtal om att få vaccin till över 11,6 miljoner personer. Därmed finns en betryggande marginal för att se till att tillräckligt många av landets 10,3 miljoner invånare kan bli vaccinerade, även om något av vaccinen inte skulle bli godkänt.
Om allt går i lås har vi en laddning med vaccin som kommer att räcka och bli över. Därmed har vi kommit halva vägen för att se till att smittan stoppas.
Halva befolkningen kan vara vaccinerad redan till sommaren, enligt vaccinkoordinatorn Richard Bergström.
Ändå är det alldeles för tidigt att ropa hej.
Påminner om testningen
Givet att doserna också kommer ut i landet har staten gjort sin bit, att inhämta vaccinet. Nu är det upp till regionerna att sköta själva genomförandet.
Därför känns det inte särskilt hoppfullt att läsa om att snart halvvägs in i december kan bara 4 av 21 regioner säga att det finns en färdig vaccinationsplan.
Gotland, Skåne, Stockholm och Västmanland uppger för Aftonbladet att de har nått dit. Ingen av de övriga regionerna.
”Arbete pågår”, som Region Östergötland svarar.
Långsamheten ger direkta associationer till det haveri man måste säga att regionernas hantering av testning och smittspårning varit under coronapandemin.
Trots att det fanns kapacitet och uppmaningen var att testa dröjde det månader innan man kom igång på allvar.
Inte konstigt att det går långsamt
Enligt en granskning som Ekot gjort är det möjligt att det berodde på den splittrade ansvarsfördelningen.
Kanske är det inte så konstigt att det går onödigt långsamt när det sitter 21 olika ledningar och ska bestämma över frågor som helst skulle koncentreras till en ensam beslutsfattare. Som landsomfattande vaccinationer.
Förhoppningsvis lossnar arbetet med vaccinationsplaneringen. Det skulle vara en julklapp i sig att under de kommande veckorna få läsa om att regionerna åtminstone kommit så långt på vägen.
Men att ansvarsfördelningen över huvud taget ska vara ett orosmoment gör det svårt att motivera att dela upp sjukvården i så många små enheter. När pandemin är över kommer det att finnas anledning att fråga sig om vi verkligen ska ha det så.