Vinstjakten förstör den svenska skolan
Förslaget att begränsa de privata välfärdsföretagens vinster väcker verkligen direktörers och borgerliga politikers vrede.
Det är faktiskt ganska märkligt. Att dagens ordning måste förändras borde inte ens vara en fråga om politiska idéer. Det handlar bara om sunt förnuft.
Entreprenören Mats Arnhög, ekonomen och den tidigare moderatpolitikern Anne-Marie Pålsson, debattören och socialdemokraten Daniel Suhonen och den tidigare chefredaktören för Lärarnas tidning, Sten Svensson, har nog inte så många åsikter gemensamt. Ändå skrev de i går en debattartikel i Dagens Nyheter. Författarna är överens om att privat vinstjakt inte kan förenas med en framgångsrik och jämlik skola.
Egentligen handlar det om två argument. Det första är att vi vet hur dagens system fungerar. Eller inte fungerar, som vi kanske borde säga.
Klyftorna växer
Privatiseringen och vinstjakten är naturligtvis inte det enda skälet till att den svenska skolans resultat försämrats i internationell jämförelse. Men det är sannolikt en av de saker som ligger bakom växande klyftor, att föräldrarnas utbildningsbakgrund blir får större betydelse och att allt fler elever misslyckas.
Som artikelförfattarna påpekar, under de 25 år som Sverige har levt med världens troligen generösaste regler för vinstdrivande skolor har inget annat land i OECD valt att kopiera systemet. Det borde få den mest entusiastiske privatiseringsförespråkare att tänka efter.
Och om inte erfarenheten vore nog konstaterar Paulsson, Suhonen, Arnhög och Svensson att aktiebolag egentligen inte får prioritera likvärdigheten. Aktiebolagets syfte är att generera vinst till ägarna. Varje undantag måste anges direkt i bolagsordningen. Så säger lagen.
Lönsamma elever
I praktiken betyder det att drivkrafterna att rekrytera lönsamma elever med små behov och bra förutsättningar blir väldigt starka, precis som drivkrafterna för att stänga ute elever med stora behov. I en värld där vinsten är målet är det inget konstigt. Men som grund för en framgångsrik och likvärdig skola är det förödande.
I valet mellan företagens rätt att dela ut vinster och alla elevers rätt att dela en bra och likvärdig skola borde valet faktiskt inte vara svårt, oavsett politisk utgångspunkt.