Det finns ett ointresse för att kvinnor mördas
SVT:s dryga svar visar ämnets status i debatten
På tre veckors tid har fem svenska kvinnor mördats av män som de haft en relation med. Två av morden skedde dagtid på öppen gata, ett i hemmet med en nyfödd bebis i rummet. Kvinnornas åldrar har skiftat och de har haft skilda bakgrunder, men de har samtliga dödats av någon som en gång stått dem nära.
En sådan insikt förskräcker oss alla. För mäns våld mot kvinnor är vanligare än vad vi vill tro. I genomsnitt dödas en kvinna av en man var tredje vecka. Förra året anmäldes 39 200 misshandelsbrott och 8 690 våldtäkter mot kvinnor eller flickor. Då är ändå mörkertalet stort. Brottsförebyggande rådet, Brå, uppskattar att omkring 80 procent av våldet mot kvinnor aldrig ens polisanmäls.
Bakom alla siffror finns en mamma, en dotter, en arbetskamrat, en vän eller kanske du själv. Vid vissa tidpunkter brukar det här strukturella våldet mot kvinnor av män i nära relationer bubbla upp till ytan i samhällsdebatten.
Agendas nonchalans
I helgen fick de senaste veckornas brutala kvinnomord det att explodera i framför allt sociala medier. Sannolikt kan det delvis förklaras med den backlash som Metoo-rörelsen sett under våren, med debatten kring Göran Lambertz egenregisserade presskonferens och SVT-dokumentären där Soran Ismail fick tala ut om de hundratals kvinnor han har legat med, varav ett par har anmält honom för övergrepp men fått sina åtal nedlagda.
Det finns en växande ilska bland många kvinnor – och män ska tilläggas – att sexuella övergrepp, våld och mord på kvinnor inte tas på tilltäckligt stort allvar.
Det ointresset manifesterades med en ogenomtänkt kommentar av redaktören för SVT:s tunga samhällsprogram Agendas redaktör i Expressen igår. Där försvarade han att söndagens program bara skulle ta upp de senaste kvinnomorden i några minuter med att Agenda faktiskt redan hade ägnat frågan tid. I ett halvt program. För ett år sedan.
Stenevi bjuder in till partisamtal
Från politiskt håll är man lite mer vaken. Annie Lööf skrev en uppmaning till krafttag mot kvinnovåldet på Facebook i helgen, och Miljöpartiets nya språkrör och tillika jämställdhetsminister Märta Stenevi svarare genom att bjuda in alla partiledare till partisamtal. Alla förutom Sverigedemokraterna verkar ha visat intresse för att delta.
I regeringens 34-punktsprogram mot kriminaliteten har man sedan 2019 satt upp en nollvision mot gängkriminaliteten och brottsligheten mot kvinnor. 350 miljoner har avsatts för att utse särskilda utredare med specialkunskap på mäns våld mot kvinnor, samt att utbilda och ta fram metoder för att både utreda bättre och snabbare.
Mycket har gjorts, men samtidigt gör det för lite och går för långsamt. Flera av de drabbade kvinnorna har under lång tid larmat, lämnat och gjort allt för att skydda sig och sina barn. Benägenheten att anmäla sjunker när man tror att det ändå inte kommer att leda till några rättsliga åtgärder. Det här visar det stora förtroendegap som finns mellan polisen, samhället och väldigt många kvinnor.
Steg ett är att sätta gärningsmännen bakom lås och bom och ta ifrån dem vårdnaden från eventuella barn. Men steg två kommer kräva ett tungt och kostsamt arbete för att bygga upp kvinnors tillit igen. Det är upp till bevis för samhället att visa att det står på de våldsutsatta kvinnornas sida.