Att köra bil är ingen rättighet
De senaste veckorna har två allvarliga bilolyckor med äldre förare inträffat. I förra veckan körde en man i 80-årsåldern på sex barn som lekte på vägen utanför Tierp. I tisdags dödades en kvinna i stockholmsförorten Högdalen sedan en kvinna i 90-årsådern råkat trampa på fel pedal och kört på tre personer.
Ingen kan säkert säga att olyckorna har med förarnas ålder att göra, eller att deras hälsa borde ha stoppat dem som bilförare. Men det går heller inte att blunda för att det svenska systemet för att pröva äldre bilförares lämplighet fungerar alldeles för dåligt.
Ska anmäla
Meningen är att läkare ska anmäla när deras patienter inte längre borde köra bil till Transportstyrelsen. Dessvärre sker det alldeles för sällan. Enligt myndighetens egen uppskattning är det bara mellan 10 och 20 procent av fallen som rapporteras.
Många gånger väljer läkaren i stället att - helt enligt reglerna - göra en frivillig överenskommelse om att inte köra bil med sin patient.
Det är egentligen inte så konstigt. Att förlora rätten att köra bil innebär ett dramatiskt ingrepp i vardagen. Men lika viktigt är kanske att det kan upplevas som en rent personlig kränkning. Som om man blir berövad något av det som utgör ens personlighet.
Vrede och besvikelse
Risken är förstås stor att en läkare som anmäler får ta emot både vrede och besvikelse.
Många gånger blir det anhöriga, partners eller barn, som tvingas ta på sig den svåra uppgiften att säga när det är dags att ställa undan bilen.
Nu prövar Transportstyrelsen om vi borde ha tuffare regler. Antingen genom att skärpa läkarnas anmälningsplikt eller genom att införa obligatoriska hälsokontroller av bilförare över en viss ålder, något som förekommer i många andra länder.
Många äldre kan förstås fortsätta köra, men Sverige behöver ett bättre system för att hindra olämpliga bilförare från att sätta sig bakom ratten.