Dags för Damberg att dumpa dumsnålheten
Krisen känns i alla plånböcker utom statens
Publicerad 2022-04-27
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Världens kriser avlöser varandra. Vi hade knappt hunnit återhämta oss efter pandemin innan det blev krig i Europa. Samtidigt hänger klimatkrisen över alla andra kriser som ett becksvart moln.
Men de senaste årens konstanta kriser har inte lämnat några spår i statskassan. Tvärt om. I måndags kunde Finansdepartementet meddela att Sveriges statsskuld har minskat under de fem senaste åren, från 29 procent till 22 procent av BNP.
Inte ansvarsfullt
Det är inget att fira.
Statsskuldens storlek brukar diskuteras i termer av ansvar. Det ansvarsfulla, sägs det, är att fortsätta betala av på skulden.
Det låter som en självklarhet. Men som alltid är verkligheten mer komplicerad.
Det är det finanspolitiska ramverket som bestämmer hur statens finanser ska skötas. Ramverket innehåller ett så kallat överskottsmål, vilket innebär att statens finanser långsiktigt måste gå med överskott. Det innehåller också regler om hur stor den totala statsskulden får vara. Dessa regler infördes under mitten av 1990-talet, under helt andra politiska och ekonomiska omständigheter än de som råder idag.
Sedan dess har Sverige och världen förändrats. Nu hindrar reglerna staten från att göra nödvändiga samhällsinvesteringar, inte minst för att möta klimatkrisen.
Många lyfter behov av ny finanspolitik
S-föreningen Reformisterna har länge drivit frågan om ett nytt finanspolitiskt ramverk. Reformisterna föreslår att staten ska skilja mellan löpande kostnader och investeringar, så att staten ska kunna låna för att exempelvis investera i den gröna omställningen.
Det är inte bara Reformisterna som har lyft behovet av att ändra finanspolitiken. Klimatpolitiska rådet vill att översynen av det nuvarande finanspolitiska ramverket, som i nuläget planeras till 2025, ska tidigareläggas. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill att överskottsmålet ska ersättas av ett balansmål.
Svenska språket har ett bra ord för en särskild typ av snålhet som kommer tillbaka och biter en i foten: dumsnålhet.
Det som i ett visst politiskt läge är ansvarsfullt, kan i ett annat läge vara galenskap. Med klimatkrisen för dörren är det dumsnålt att prioritera avbetalningar på statsskulden framför investeringar i klimatomställningen.
Ansvar för framtiden kräver stora investeringar
Sverige har redan en av Europas lägsta statsskulder. De som argumenterar för att vi måste fortsätta betala av på statsskulden brukar säga att vi måste ha ekonomiskt utrymme för att kunna möta framtidens kriser. Men logiken snubblar om prioriteringen av avbetalningar framför investeringar samtidigt gör framtidens kriser värre.
Ofta är det bättre att investera i förväg för att förhindra en kris, istället för att bunkra pengar till en krishantering som riskerar att bli ännu dyrare.
Det är dags för finansminister Mikael Damberg att visa att han förstår det.