Ingen går säker när dumheten regerar
Nio miljarder till något vi vet inte fungerar
Uppdaterad 2020-09-18 | Publicerad 2020-09-17
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
På måndag presenterar Magdalena Andersson nästa års budget. Vi vet redan en hel del om vad den kommer att innehålla. Somligt är faktiskt så dumt att det nästan ger mig andnöd.
Ta sänkningen av arbetsgivaravgiften för unga som exempel. Att det är dyr och dålig politik är faktiskt bara det är det aktuella kunskapsläget.
Låt mig försiktigt påminna om att det bara är ett halvår sedan vi nästan fick en regeringskris över frågan om två och en halv miljard till välfärden i kommunerna. Nu ska nästan fyra gånger så mycket användas till något vi vet inte fungerar.
När systemet fanns kostade varje nytt jobb staten ungefär fyra gånger så mycket som lönen för en ung person. Det är inte siffror jag hittar på. De är hämtade från en rapport som Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering publicerade 2013.
Ingen borde vara förvånad. Om en subvention läggs ut på hela arbetsmarknaden kommer det mesta att hamna hos arbetsgivare som i alla fall skulle ha anställt unga. Dödviktskostnader säger ekonomerna.
Sänkt arbetsgivaravgift för unga kommer möjligen att få två effekter. Snabbmatsrestauranger blir mer lönsamma och vuxna personer som står långt från arbetsmarknaden får ändå lite svårare att få ett jobb.
På detta satsar januaripartierna nio miljarder årligen de kommande åren.
Eller ta förändringarna av Rut-avdraget. Från nästa år ska staten vara med och betala för kemtvätt, montering av IKEA-möbler och gräsklippning vid sommarhuset. Bland annat. Men framför allt höjs gränsen för hur mycket rut-tjänster den som har råd kan få bidrag för.
I praktiken är det en liten grupp väldigt rika som kommer att kunna få bidraget
För att få hela bidraget ska en familj med två inkomsttagare handla rut-tjänster för 300 000 kronor på ett år. Fundera över fördelningsprofilen på den reformen.
Förändringarna av rutsystemet kostar nästan tre gånger så mycket som gårdagens satsning på cancervården. Ändå är det inga jättepengar i sammanhanget. Undra på det, i praktiken är det en liten grupp väldigt rika som kommer att kunna få bidraget.
Det är ingen hemlighet hur förslagen hamnat i budgeten. Centern har krävt att de ska genomföras för att stödja regeringen. Partiet är fullständigt resistent mot sakargument i de här frågorna, men desto lojalare med lobbyintressen som rut-företagen och hamburgerkedjorna.
Vi ser ett av det politiska samarbetets stora problem. Det är lättast att kompromissa om att göra av med pengar. Om du får göra det här så får jag göra det där, ungefär. Precis den mekanismen har knäckt alla borgerliga regeringar fram till Reinfeldt.
Nu har Magdalena Andersson samma problem. När jag tänker på alla behov i vård, skola och omsorg gör det mig inte så lite bekymrad.