EU får inte sälja våra rättigheter
I Europa har löntagare ofta starkare rättigheter än i USA. Även miljö- och konsumentskyddet är bättre och storföretagen har vanligen mindre inflytande i politiken.
När EU och USA nu förhandlar om ett gemensamt frihandelsavtal, TTIP, blir det en rejäl kulturkrock.
Ett handelsavtal kan skapa jobb och högre tillväxt på båda sidor Atlanten, men djävulen bor i detaljerna.
Kan stämma staten
I förslaget till frihandelsavtal ingår ett system för investeringsskydd, Investor-state dispute settlement, ISDS, som ger företag rätt att stämma stater om de förlorar pengar på grund av politiska åtgärder.
Om exempelvis Sverige förbjuder vissa kemikalier i leksaker kan företaget som tillverkar leksakerna, eller kemikalierna, stämma svenska staten för utebliven vinst.
Eller om vi bestämmer att svenska löner och avtal ska gälla i Sverige, eller om vi förbättrar arbetarskyddet på ett sätt företagen inte vill.
Dessa exempel – miljö, hälsa och fackliga rättigheter – är inga teoretiska exempel. Enligt den politiska ideologi som styr förhandlingarna är demokratiska beslut handelshinder, och handelshinder ska bort.
Frihandel före rättigheter
Samma ideologi styrde EU:s domstol när de i Lavalfallet slog ner på byggnadsarbetarnas kamp för bättre löner vid skolbygget i Vaxholm. Fri handel och fri rörlighet gick före fackliga rättigheter.
Men enligt frihandelsavtalet är det inte ens en domstol som ska avgöra, utan en skiljenämnd, med internationella jurister som beslutar helt utan insyn.
Liknande mekanismer finns i många avtal för att skydda investeringar i exempelvis utvecklingsländer men det är tveksamt om de överhuvud taget behövs i TTIP. USA och EU har väl utvecklade rättssystem och redan en mycket omfattande handel.
Det finns många exempel på att företag missbrukat rätten att stämma stater. Ett av de mest uppmärksammade var när tobaksjätten Philip Morris stämde Australien för att de infört regler om otäcka bilder på cigarettpaketen.
Australien ville minska rökningen eftersom 16 000 människor i landet varje år dör av rökning, men Philip Morris ville inte förlora pengar. De hittade en klausul i Australiens frihandelavtal med Hongkong från 1993 och krävde att frågan ska avgöras av en skiljenämnd i Singapore.
Ingen har frågat folket
I veckan har EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker öppnat för att låta riktiga domstolar få sista ordet. Det vore ett steg framåt, men räcker inte. Och har någon faktiskt frågat svenska folket om vi verkligen vill ge storföretagen rätt att överpröva våra demokratiska beslut på detta sätt?
Antagligen faller hela avtalet om inte ISDS tas bort.
För Sverige, som litet exportberoende land, är ett frihandelsavtal över Atlanten viktigt.
Men inte till vilket pris som helst.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.