Reinfeldts politik – för lagomväder
Förra valet – när alliansen regerat i fyra år – kunde ilskan mot regeringen avvisas med att de goda resultaten av politiken skulle komma snart.
Efter åtta år är det annorlunda. Kritik kan inte viftas bort med att den mest handlar om att människor är rädda för förändringar, som
i själva verket kommer få goda effekter.
Verkligheten har kommit ikapp. De allra flesta – förutom de fattigaste – har i och för sig fått mer pengar i plånboken. Men det har kostat, för fler än låginkomsttagare.
De gemensamma resurserna har urholkats.
Rekordbranden i Västmanland pågår fortfarande. Vad som ledde till den snabba spridningen av branden är ännu inte utvärderat. Antagligen handlar det om en olycklig kombination av flera olika faktorer.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har fått minskade anslag för att hantera extremväder. Nedskärningen av försvaret och avvecklingen av helikoptrar som kunde användas vid bränder och sjöräddning verkar också spelat roll.
Det är bara det senaste av flera exempel på att politiken inte klarar annat än lagom vackert väder.
Vintrarna har präglats av enorma störningar i tågtrafiken. Dag efter dag har tågresenärer med oro fått vänta på om tåget skulle komma. Bristande underhåll av järnvägsnätet är en viktig förklaring, men den ogenomtänkta
avregleringen har också spelat roll.
Från sjukvård, äldreomsorg och inte minst skola har krisbeskeden varit många. När konflikten i Ukraina eskalerade fick regeringen kalla fötter och ville återigen öka resurserna till försvaret.
Det gemensamma har drabbats när skattesänkningar varit det prioriterade projektet.
De fyra partiledarna i alliansen verkade ha fromma förhoppningar om att få inleda valrörelsen med att opponera mot oppositionspolitiken – i stället för att försvara sin egen politik.
Branden satte återigen fokus på att det faktiskt är Fredrik Reinfeldt som regerar Sverige. Låt oss inte glömma det.