Arbetarklass - en dold riskgrupp för covid-19

Samma stad, samma strategi, samma Anders Tegnell men helt olika dödlighet

Uppdaterad 2021-11-06 | Publicerad 2020-07-05

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Klasstillhörighet dödar. Diagram ur Perspektiv på pandemin - Inledande analys och diskussion av beredskapsfrågor i ljuset av coronakrisen 2020

Lyssna på krönikan. Anders Lindberg läser

Den andra april publicerade Kristdemokraternas ledare Ebba Busch en debattartikel i Aftonbladet med rubriken "Våga tala klarspråk om corona och förorten". Den handlade om att 15 svensksomalier avlidit med covid-19.

"Analfabetismen är utbredd (för svenska förhållanden) och somalierna har inte samma tradition av skriftlig information eller av medicin." skrev KD-ledaren.

Artikeln kom drygt två veckor efter att Sverige genomfört melodifestivalen med masspublik och en månad efter att Stockholms sportlov med alla utlandsresor inletts. Sverige hade just börjat förstå allvaret och de värsta veckorna låg ännu framför oss.

I takt med att dödssiffrorna steg gick luften ur Ebba Buschs kulturkrig. Istället riktades strålkastarna på Kristdemokraternas eget ansvar för de dramatiska dödstalen i Stockholms äldreomsorg.

Särskilt som Stockholm överklagade fackets och senare även Arbetsmiljöverkets krav på skyddsutrustning till personalen. Med berått mod lät Ebba Buschs parti äldreomsorgens medarbetade möta viruset utan rätt utrustning, utbildning eller i många fall ens sjuklön. Resultatet vet vi.

Om vi inte vill att samma sak ska hända igen behöver vi enas om ett fungerande vaccin mot ojämlikhet

I veckan publicerade Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, antologin Perspektiv på pandemin med 16 lättlästa bidrag som vänder och vrider på frågor om säkerhetspolitik, beredskap och totalförsvar i coronans spår.

Där berör forskaren i kriskommunikation Ola Svenonius frågan om dödlighet i utsatta områden utan Ebba Buschs partipolitiska glasögon.

"Om en person har möjlighet att ta till sig och agera på krisinformation eller inte kan bero på många faktorer, varav språk endast är en. Flera faktorer spelar in, till exempel tillgång till Internet, underliggande hälsorisker, hög ålder, missbruk, trångboddhet etc. Eftersom dessa ofta är relaterade till fattigdom är det svårt att bortse från den starka korrelationen mellan just inkomst och hälsa." skriver han.

I en graf visar FOI sambandet mellan dödlighet och genomsnittlig inkomst i olika stadsdelsnämnder i Stockholm. Flest döda per 10 000 invånare och lägst inkomst har Rinkeby-Kista medan motsatsen gäller på Kungsholmen och Östermalm.

Anders Tegnell

I den fattiga änden av den blå tunnelbanelinjen är risken att dö med covid-19 betydligt större än i den rika. I samma stad, med samma strategi och samma Anders Tegnell. Jämför man även med övriga kommuner i Stockholmsregionen är dödligheten mer än fyra gånger högre i Rinkeby-Kista än i välmående Danderyd.

Detta är egentligen ingen ny kunskap, varken coronadödens geografi eller sambandet mellan ekonomi och folkhälsa. I slutrapporten från LO:s jämlikhetsutredning som kom förra året är statistiken kristallklar.

"Man kan börja med döden.
Eller åren i livet. Sju år längre lever de kvinnor som tjänar mest jämfört med de kvinnor som tjänar minst. Hela nio extra år får de rikaste männen."

Klassamhället dödar. Bokstavligen.

– Kriser fungerar som acceleratorer. De förstärker rådande trender och vidgar redan existerande klyftor, konstaterade Björn Ottosson, en annan av forskarna bakom FOI:s rapport, när den diskuterades på ett webinarium med Folk och Försvar i onsdags.

Detta är något vi ser i hela samhället just nu. Redan svaga företag går under eller ställer om, digitaliseringen förändrar arbetsmarknaden och vissa branscher kanske aldrig återhämtar sig.

En kris i ett samhälle är lite som när man ökar kontrasten i ett fotografi, allt blir skarpare, kanterna vassare och skillnaderna större. Problemet med den svenska coronastrategin är att den verkar ha byggt på illusionen att Sverige har en bättre välfärd, mer jämlikhet och större sammanhållning är vad vi faktiskt har.

Vår äldreomsorg fungerar inte längre. Årtionden av nedskärningar, avregleringar och privatiseringar har gett oss en verksamhet som förvarar äldre snarare än erbjuder livskvalitet. Personalen går på knäna, har dåliga arbetsvillkor och inga marginaler. Och den så kallade "arbetslinjen" och karensdagen har skapat en kultur där människor regelbundet går sjuka till jobbet.

Klyftorna på arbetsmarknaden är avgrundsdjupa. Medan medelklassen ofta arbetat hemifrån under pandemin har bussförare, hemtjänstpersonal och folk i serviceyrken tvingats gå till jobbet som vanligt. Och många har blivit smittade.

I praktiken har arbetarklassen varit en särskild riskgrupp under pandemin. En riskgrupp vi nästan inte talat eller skrivit om. Men när vi i efterhand kan gå igenom dödligheten för hela perioden så kommer inte bara ålder utan även geografi och klass sannolikt kunna förklara de allra flesta dödsoffren.

Ebba Busch försök att förklara dödligheten bland svensksomalier med "analfabetism" handlar lika mycket om en blinkning till en rasistisk tankefigur som en ovilja att se klassamhället för vad det är.

Det är de som bor på platser som Rinkeby-Kista som gjort att Sverige fortsatt fungera under coronakrisen, som städat och lagat mat, hållit lokaltrafiken rullande och fått vård och omsorg att gå upprätt. Som tack för detta har de låga inkomster och hög risk för smitta.

Men utan dem, utan Sveriges arbetarklass, så skulle ingenting fungera. Precis som FOI konstaterar i sin rapport är det "svårt att bortse från den starka korrelationen mellan just inkomst och hälsa" och där någonstans måste en ny konversation börja i vårt land.

Om vi inte vill att samma sak ska hända igen behöver vi enas om ett fungerande vaccin mot ojämlikhet.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.