Chockhöj skatten, gör vad som helst
Patienter ska inte behöva dela rum med odiskade pottor
Jag hör knappt vad kvinnorna i sina välfönade frisyrer säger på presskonferenserna längre. Malandet om det allvarliga läget blir en ljudmatta till mobilens plingande när notiser om nya restriktioner trillar in.
Det är som att de tänder på att kalla till presskonferenser, ett politikernas heroin, att stå där och med allvarliga miner tillkännage allvarliga beslut. Eller så har det alltid varit så, med skillnaden att man tidigare varit förskonad från att behöva lyssna.
I min lägenhet är dammråttorna numera så välgödda att man kan plocka upp dem med fingrarna. Det är ganska praktiskt. Plötsligt behövs varken dammsugare eller efterlysta städerskor.
Det känns som att hela världen fastnat.
Ett samhälle där man inte får hålla om döende släktingar är inget samhälle man orkar leva i särskilt länge
Hur kan regionerna tillåtas missköta sjukvården så brutalt? Här i Stockholm går vi tydligen med överskott. Samtidigt har sjukhusen varit fullproppade till den grad att patienter dött i onödan och allvarligt sjuka inte kunnat träffa sina familjer. Ett samhälle där man inte får hålla om döende släktingar är inget samhälle man orkar leva i särskilt länge.
Smäll upp sjukhus
Till våra välfönade härskare vill jag hälsa: gör vad som helst! Dubblera sjuksköterskornas löner. Smäll upp nya sjukhus på varenda parkering i landet. Chockhöj skatten! Jag betalar gärna den lösensumma som krävs för att återfå min frihet.
Låt för all del regionerna fortsätta göra slarvsylta av kollektivtrafiken. Men snälla ryck ifrån dem sjukvården. Att förstatliga kan inte vara ett svårare politiskt projekt än att stänga ner samhället. Det borde regering och opposition kunna komma överens om.
Förutbestämdhet saknas
Och dessa otaliga, oberäkneliga presskonferenser som vi förväntas lyssna till på helspänn. Sverige behöver förutsägbara pandemiåtgärder. En långsiktig lösning vore att på förhand definiera möjliga åtgärder vid olika nivåer av smittspridning. Förbestämda rekommendationer till allmänheten, restriktioner för att minska smittspridningen och förutsägbart stöd till företagen.
Ungefär som en motsvarighet till beredskapslägen i en militär kris. Då skulle både medborgare och företag kunna börja planera sina liv och verksamheter igen.
Inget normalläge
De säger att det kommer komma nya pandemier efter denna, att det här är det nya normalläget. Det kan jag acceptera. Vad varken jag eller samhället klarar av är de ständiga överraskningarna och sjukvårdstrycket. Patienter inklämda i sjukhusens korridorer, på expeditioner och i rummen där pottorna desinficeras får aldrig bli ett normalläge.
Jag längtar till den dag vi kan tänka på annat under presskonferenserna.