Sätt Anders Borg i politisk karantän

Politiker som byter sida urholkar förtroendet för regeringsmakten.

Anders Borg. Då: Finansminister. Nu: Investmentbolagsordförande.

I dag presenterade så Anna Kinberg Batra delar av det lag som ska hjälpa henne att vinna extravalet i mars. Ulf Kristersson - känd från en gammal bostadsskandal och sin insats som minister för utförsäkringar - blir skuggfinansminister.

I går meddelades det att förre finansminister Anders Borg nu blir vice ordförande i investmentbolaget Kinnevik och styrelseledamot i mobiloperatören Millicom.

Vet i vems öra man ska viska

Det är Borgs "marknadsinsikt och globala perspektiv" som gjort att han rekryterats, låter Kinnevik-ordföranden Cristina Stenbeck förstå i ett pressmeddelande. Nåja.

Borg vet mycket litet om hur man leder ett investmentbolag. Han vet inte särskilt mycket om telekommunikation.

Anders Borgs huvudsakliga värde är som dörröppnare mellan politik och näringsliv. Han vet i vems öra man ska viska och vems hand man ska skaka.

Det är av samma anledning Kinnevik tidigare rekryterat toppsossar som Odd Engström och Björn Rosengren. Och det är av samma anledning Pär Nuder jobbar åt Wallenberg och Erik Åsbrink jobbar för Goldman Sachs.

Det här människor som vet hur politiken fungerar, och sådant är många beredda att betala för.

Och många vill bli betalda.

– Jag hoppas att de här fyra åren på departementet anses vara en tillgång i mitt cv. Hos de arbetsgivare som tycker att det är intressant att få en inblick i hur politik fungerar kanske jag kan göra lite nytta.

Så formulerade sig förre finansmarknadsminister Peter Norman (M) när han strax efter valet i höstas meddelade att han kastar in handduken.

Anna Kinberg Batras kunder

Det svenska näringslivet är på jakt efter statssekreterare, politiskt sakkunniga, utredare, pressekreterare och ministrar som vill arbeta som konsulter och lobbyister.

Och det är klart att folk måste få arbeta även efter ett regeringsskifte och efter politiken.

Men vad är det som händer med den svenska demokratin om politiker och tjänstemän obehindrat går från ett regeringssammanträde ena månaden till att sitta i styrelsen för ett en investmentbank den andra?

Vad att en statssekreterare först formulerar politiken kring hur friskolor ska skötas för att sedan börja jobba med påverkansarbete i friskolebranschen? Hur rimligt är det att en minister driver igenom en sänkning av krogmomsen och sedan blir ordförande i en intresseförening för krogbranschen?

Och åt andra hållet: Hur trovärdig är en regering vars politik i forsknings- och innovationsfrågor formulerats av personer som alldeles nyligen var lobbyister för multinationella läkemedelsbolag? Där kan man förstås också diskutera Anna Kinberg Batras bakgrund på pr-byrån Prime och vilka kunder hon hade där.

Äventyrar förtroendet

Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, förslagit en ettårig karantän för bland annat ministrar och statssekreterare innan de tar anställning i lobbyorganisationer eller pr-branschen.

Nu säger den rödgröna regeringen att man vill utreda sådana karantänsregler.

– Då ska det finnas en rimlig balanspunkt mellan politikernas möjligheter att hitta nya jobb och allmänhetens förväntningar på att politikerna själva funderar över lämpligheten att själv gå snabbt från ett uppdrag till ett annat, säger civilminister Ardalan Shekarabi till Ekot.

Det är på tiden.

Blotta misstanken om intressekonflikter, bristande integritet och oklara lojaliteter äventyrar i sig förtroendet för politiken och regeringsmakten.

Om svenska politiker med gott uppsåt vill slippa sådant så är strikta karantänsregler den enda lösningen.