Vipeholm är Sveriges skelett i garderoben
Att minnas övergreppen är att försvara människovärdet
”Var resan stormig huru skön är hamnen”
Så lyder inskriptionen på en minnessten på Norra kyrkogården i Lund. Här vilar 560 män, kvinnor och barn som dog inne på Sveriges största anstalt för så kallade "sinnesslöa". Hit kom de som inga anhöriga ville jordfästa i familjegravar eller på kyrkogårdar någon annanstans i riket.
Mellan 1935 och 1982 fungerade Vipeholm som slutstation för svenskar som i dåtidens läkarprosa kallades saker som "idioter”, “osnygga” och "obildbara”. Som de svåraste fallen, de som överläkaren och sjukhuschefen Hugo Fröderberg kallade ”biologiskt sett lägre stående än flertalet djurarter”.
I dag hålls ett digitalt seminarium i Sveriges riksdag om att de och andra offer för den svenska institutionsvården bör få en ursäkt från staten. Arrangörer är funktionshinderrörelsen och Liberalerna.
“Många tror att det som skedde på Vipeholmsanstalten var ett hemskt undantag, men så är det inte. Under 1900-talet fanns det många anstalter och institutioner runt om i Sverige som var hem för barn och vuxna med olika funktionsnedsättningar.”, skriver Åsa Strahlemo, ordförande DHR i Alltinget. DHR är en av de stora organisationerna för personer med funktionsnedsättning i Sverige och en av arrangörerna till dagens seminarium.
Det brukar sägas att "vägen till helvetet är stenlagd av goda föresatser".
Men jag undrar, jag.
Med vilka "goda föresatser" byggdes egentligen Vipeholm på 1930-talet? Med vilken "god vilja" genomfördes de så kallade kariesexperimenten på de intagna när man lät deras tänder förstöras av klibbig kola så att man kunde studera tandröta och karies på nära håll?
De mänskliga försöksdjuren var lika försvarslösa som råttor i ett laboratorium.
Men även om kariesexperimenten är de mest kända övergreppen så stannar frågorna inte där. Från Vipeholm skickades, utan att de anhöriga fick veta något, 152 hjärnor till hjärnlaboratoriet i Uppsala för vidare forskning. Det berättade Sveriges radio i höstas i dokumentären Vipeholmsanstalten av Randi Mossige-Norheim. En av hjärnorna tillhörde hennes farbror, Inge Torkel.
Hur kunde det ske och vem bar det högsta ansvaret? Vi pratar inte om 1200-talet där historiska källor saknas utan modern tid, med journaler, arkiv och delvis fortfarande människor som minns och kan berätta.
Den kanske mest obehagliga frågan gäller överdödligheten under andra världskriget. Mellan 1941 och 1943 tredubblades plötsligt dödligheten bland de manliga patienterna. Detta skedde samtidigt som nazisterna med "aktiv dödshjälp" lät funktionshindrade i Tyskland dö och även om forskare inte har hittat belägg för något liknande i Sverige så återstår frågorna.
Varför dog de? Vad hände egentligen?
I kvarlämnade dokument funderar Hugo Fröderberg själv kring ämnet.
”Vanvettigt att förlänga deras liv så att dom blir fler och fler. Passiv eutanasi berättigad ” skriver han.
Eutanasi är ett annat ord för dödshjälp.
Det är lätt att se hur politiken under 1900-talet utvecklades i samklang med folkhemsbygget och dess paternalistiska syn på människor. De som var annorlunda skulle antingen anpassas eller skiljas ut från det övriga samhället.
Självklart måste vi förstå dåtidens politiker, tjänstemän och läkare utifrån sin tid. Men de hade även ett personligt ansvar, precis som beslutsfattare har idag.
Och de som drabbades och deras anhöriga förtjänar både en ursäkt och att få veta sanningen om vad som hände.
Vi har sett motsvarande uppgörelser med historien på andra områden. 2014 tog regeringen fram en vitbok över behandlingen av romer i Sverige: "Den mörka och okända historien - Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet".
Det rimliga vore att socialminister Lena Hallengren tar initiativ till en vitbok även här. För den svenska institutionsvården är ett sorgligt kapitel i vår historia, ett skelett i folkhemmets garderob.
Att minnas historien är att försvara människovärdet, även i vår tid.
***
Chatta med Anders Lindberg. Chatten öppnar 09:00 men du kan ställa dina frågor redan nu
Denna chatt är stängd.
- Anders Lindberg10 mars 2021
Tack för dagens chatt!
- 10 mars 2021
Under hela min skoltid, fram till gymnasiet (07), fick vi aldrig närma oss historiska händelser som detta. Först på komvux i vuxen ålder, fick jag för första gången höra om just Vipeholmsexperimentet.
Det finns väl ett syfte med det vi lär oss i skolan och att det ska bidra med något i våra liv och i samhället; Hur kan tex kungars regeringstid vara viktigare än att lyfta människosynen i och konkreta exempel på övergrepp och kränkningar som skett? Allt vi lär oss formar oss. Talar vi inte om det och lyfter det, finns det inte. Varken händelserna eller de utsatta människorna. Helt ofattbart!
AnneliJa, det är verkligen helt ofattbart.
Detta bör läras ut i skolorna precis som andra delar i vår historia.
Anders Lindberg - 10 mars 2021
Tack för att du lyfter frågan. Jag håller helt med dig att detta borde granskas i detalj och tas fram i ljuset. Tvångssterilisering genomfördes långt mycket senare på unga människor med funktionshandikapp. Vad hade samhället för rätt att sätta sig över deras rättigheter? Läste att detta skett ända in på 70-talet. det borde också granskas. Journalistik fyller en viktigt funktion för att föra dessa missgärningar i ljuset.
MiSamhället hade självklart inte rätt att tvångsstelisera någon även om man hade lagen på sin sida. Den moraliska rätten hade man inte.
Och i den mån vi kan göra rätt vad äldre tider ställt om fel så tycker jag att vi ska göra det.
Anders Lindberg - 10 mars 2021
Absolut en Vitbok om Vipeholmsanstalten (men det finns även andra anstalter) Bör ses som ett krav. Tiden att samtala om människovärde är väl lämpat idag. Vist så tänkte vi då, men hur tänker vi nu? Liberalernas frihet under ansvar kontra SD, KD, M människosyn. Jag tänker närmast på ideologiskt arvegods. Att det skulle dröja så länge innan Vipeholmsanstalten skulle bli ett radioprogram är uppseendväckande.
Absolut ett krav på en ”vitbok”.
Curt AnderssonJag skulle ju gärna se en vitbok över hela institutionsvården. Vipeholm var ju kronan på verket på många sätt.
Att det inte verkligen blir debatt om detta förrän nu är ju ett stort fattigdomsbevis.
Anders Lindberg - 10 mars 2021
Vad har vi lärt oss? Idag när ’alla barn har det bäst i skolan’ samt ’de flesta barn blir inte svårt sjuka’. Men just funktionsnedsatta drabbas alltid mer. Av allt. Sjukdom, övergrepp och mobbing. Att avhumanisera barn sker nu med. Trots barnkonventionen.
MammaJa tyvärr finns ju den synen ofta idag. Det kan alla som har barn med särskilda behov berätta om. Jag får ofta mail av förtvivlade föräldrar som inte får den hjälp de har rätt till och som bemöts illa när de försöker få hjälp till sina barn.
Vi har en väg kvar, helt klart.
Anders Lindberg