Kristersson fegade ur innan omröstningen

De ”vuxna i rummet” gör politiken till ett lekland

Mer seriöst genomtänkt var alltså inte misstroendet mot Stefan Löfven. Något alternativ fanns inte trots allt prat om tomma stolar och vildar som kan avgöra.

När det kom till kritan vågade Ulf Kristersson inte ens gå till omröstning.

Grundlagens tyngsta parlamentariska instrument har använts. Regeringen har fallit och Sverige kastades in i en regeringskris mitt i pandemin.

Sannolikt är det verkliga politiska syftet för Ulf Kristersson redan uppfyllt. Stefan Löfven är försvagad och Liberalerna har bytt sida. Regeringsunderlaget är i tusen bitar och Kristerssons chanser att vinna valet 2022 är förmodligen betydligt bättre än innan.

Misstroendeomröstningen var från högerns sida naket politiskt spel för att uppnå detta, ingenting annat.

Men att fälla en regering bör inte göras lättvindigt. Demokratin är en ömtålig planta och riksdagen borde inte vara något lekland. Det skadar förtroendet och får politikerna att framstå som allt annat än ”vuxna i rummet”.

I USA kan vi se vad som händer i en fullständigt polariserad politisk kultur där alla broar mellan olika läger har bränts och där demokratins spelregler i kongressen körs på fälgarna.

De senaste åren har vi sett hur riksdagens traditionella praxis, kring hur budgeten röstas fram, utskottsinitiativ, misstroendeomröstningar och respekten för överenskommelser har luckrats upp.

Det är i grunden inte bra, när riksdagen blir allt mer en slags baksätesförare till regeringsmakten. Den modell man haft sedan 2010 för att hålla Sverigedemokraterna borta från makten har fallit. Vad som ska komma i stället är oklart.

En sannolik utveckling är självklart ett hårdare parlamentariskt spel där minoritetsregeringar blir mer komplicerade och i förlängningar kanske inte ens möjliga.

Denna misstroendeförklaring tyder på det, där M och KD fällde regeringen på en politisk sakfråga de egentligen höll med om. Regeringen röstades bort för sakens skull, inte för att M och KD ville uppnå den politiska förändring som diskuterades.

I förlängningen av ett sådant agerande ligger en närmst destruktiv snarare än konstruktiv oppositionsroll. Lite lik den USA:s republikaner sedan länge arbetat med. M, SD, och KD verkar redan vara där.

Sannolikt agerar de utifrån insikten om att de i lugn och ro ändå kan införa marknadshyror den dag de fått nycklarna till Rosenbad. Om det sker nu eller efter 2022 spelar inte så stor roll. Att knäppa Stefan Löfven på näsan är överordnat.

Jag tror krisen kommer att få två bestående effekter.

Det ena är att förtroendet på vänsterkanten nu helt har kraschat. Det är väldigt illa och kan få förödande konsekvenser på sikt för alla inblandade. Fortsätter det som nu är de rödgröna körda till 2022.

Det andra är att det nu finns ett verkligt block till höger där M, KD, SD och L för första gången jobbat tillsammans i en konstitutionellt så central fråga som en möjlig statsministeromröstning.

Mot de rödgröna och centern står nu inte längre en pappersprodukt utan ett verkligt blåbrunt block. Och nästa gång fegar de nog inte ur.

Nästa valrörelse har börjat.