Assange borde ha ställts inför domstol

Rättvisan måste kunna ha sin gång - även för hjältar

Julian Assange har vägrat att infinna sig i svensk domstol.

Tio år har gått sedan den där sommaren när hela helvetet bröt lös. När internet exploderade i hatet riktat mot en ung svensk kvinna.

I den nysläppta boken "I skuggan av Assange" (Bazar förlag) berättar Anna Ardin om när hon blev en av världens mest hatade människor.

Hennes brott?

Hon polisanmälde en av vår tids största hjältar.

Och tio år efter de misstänkta övergreppen går Julian Assange fri från det han anklagades för. Han har nämligen vägrat infinna sig i svensk domstol.

Oavsett vad som faktiskt hände är det preskriberat.

Anna Ardin beskriver resan hon gjort. Ilskan, självhatet, tvivlet. Och hon beskriver hur hon kom ur det. Trots att hon aldrig fick juridisk upprättelse kunde hon få sin egen upprättelse. Kanske genom att skriva boken.

Boken imponerar. För hon hade kunnat skriva den på ett helt annat sätt. Hon hade kunnat vara jättearg. Hämndlysten, bitter.

Så här ett decennium senare är det svårt att greppa hur drevet kunde bli så gigantiskt.

Ardin anklagades för att ha samröre med CIA. Att vara en honungsfälla. Världskända tyckare från höger till vänster som Michael Moore och Naomi Wolf tog förbehållslöst Assange i försvar.

Jag tror att man måste söka pudelns kärna om man vill förstå. Att hatdrevet ytterst bottnade i samhällets förlegade syn på sexualbrott.

Brotten som både betraktas och behandlas helt annorlunda än andra. För samhällets moral är så tätt knutet hit, här saknas både sans och förnuft.

För självklart kan män som gör goda gärningar också våldta precis som de kan utföra andra olagliga handlingar.

Det handlar om hur vi moraliserar kring kvinnans sexualitet. Och det handlar om vår moraliserande syn på vem som kan vara en våldtäktsman.

Två sidor av samma mynt som fallet Assange illustrerar så tydligt.

Samhället har svårt komma förbi tanken att kvinnan måste ha ett mått av skuld vid sexualbrott.

Särskilt när det handlar om övergrepp av någon hon känner. I hennes eget hem. I de fall hon först vill men sedan ändrar sig. Där hon säger ja, men bara med kondom.

Som i Ardins fall.

Lika förödande är den moraliserande bilden av vilka män som våldtar. För i samhällets ögon måste det röra sig om en på alla sätt rutten och ond människa.

Därför blir det en så omöjlig tankevolt för oss att hantera en misstänkt förövare som inte bara är känd utan som dessutom är en upphöjd hjälte.

Som Julian Assanges var och i vissa kretsar fortfarande är.

Mannen som hyllats så efter att ha startat Wikileaks och som bland annat avslöjade övergrepp av amerikanska styrkor i Afghanistan och Irak.

Men är det inte konstigt att vi inte ser att de som begår sexualbrott är helt vanliga människor? Att vi blint köper sagornas världsbild om gott och ont.

För självklart kan män som gör goda gärningar också våldta precis som de kan utföra andra olagliga handlingar. Det finns ingen naturlag som säger något annat.

Fokus måste hamna rätt. Det är olyckligt att Assange vägrade inställa sig i svensk domstol. Nu blev han varken fälld eller friad.

Jag hoppas att vi kan börja se mer nyanserat på sexualbrott. Att Anna Ardins bok kan tillföra detta. Och jag hoppas att vi kan börja behandla de här brotten som andra, utan moraliserande hinder.

Samhället måste sluta döma kvinnorna som utsätts. Och män som anses vara goda kan inte hållas ovanför lagen.

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.