Sverige fortsätter svika hedersförtryckta flickor
20 år efter mordet på Fadime Şahindal borde mer hänt
Det är vårt ansvar att påminna nya generationer om vem Fadime Şahindal var. Hon är ett viktigt namn i den svenska kvinnokampen. I dag är det 20 år sedan hon sköts till döds av sin pappa.
Varken förr eller senare har någon på samma sätt som hon vittnat om hedersvåld och förtryck samtidigt som de stått under dödshot.
Fadime Şahindal vittnade i Sveriges riksdag, knappt två månader innan hon blev mördad med två pistolskott. Framför ögonen på sin älskade mamma och syster.
Hennes brott i faderns ögon? Hon hade förälskat sig i en svensk man och vägrat leva under sin kurdiska familjs hedersnormer.
Direktsänd begravning
Efter skotten i Uppsala som avslutade 25-åriga Fadime Şahinda hölls en statsmannanmässig begravning som direktsändes i SVT från Uppsala Domkyrka.
I Nisti Stêrks aktuella dokumentär "Arvet efter Fadime - om hedersproblematiken i Sverige" som ligger på SVT Play berättar Mona Sahlin om upplevelsen. Hon beskriver hur det officiella Sverige – med statsråd och kronprinsessan – satt på ena sidan av kyrkbänkarna och Fadimes familj på den andra. Det var som att två sidor av Sverige tittade på varandra för första gången, med Fadimes svarta kista med vita nejlikor emellan, konstaterar Mona Sahlin.
I en stark text på Expressen Kultur skriver debattören Nalin Pekgul om att hon var en av de kvinnor som bar Fadimes kista ut ur kyrkan.
"Att kistan bars av kvinnor var i sig en protest och markering mot det patriarkala hedersförtrycket", skriver hon.
I sitt tal i riksdagen vädjade Fadime Şahindal till makthavarna att inte vända de många flickor som utsätts för hedersnormer ryggen. Nästan två decennier senare citerades hon i riksdagens talarstol av Sveriges första kvinnliga statsminister.
Bortgifte och könsstympning
Mycket har hänt och inte hänt sedan mordet på Fadime, Pela och många andra flickor och pojkar som utsatts för hedersnormernas grymheter. Det har blivit lite enklare att tala i offentligheten utan att bli kallad rasist på kuppen.
Författaren Elaf Ali, som är 12 år yngre än Fadime Şahindal, har skrivit om hur hon utsattes för hedersförtryck från dagen hon fick sin fösta mens som tioåring. Hon beskriver den svåra kampen mot pappan som hotade att döda henne om hon drog vanära över familjen i "Vem har sagt något om kärlek? Att bryta sig fri från hedersförtryck” (Rabén & Sjögren, 2021).
Boken är ett viktigt vittnesmål.
Skillnaden mellan Alis och Şahindal är att Elafs historia har ett lyckligt slut. Hennes pappa kom att ändra sig och kämpar idag sida vid sida med sin dotter mot hedersnormer.
Vi behöver hoppfulla exempel, men fortfarande utsätts tusentals kvinnor, flickor och pojkar för våld i hederns namn i Sverige. Barn blir bortgifta, cirka 40 000 flickor och kvinnor har utsatts för könsstympning. Men många fler får sin vardag beskuren, som att inte få gå till simhallen, vara med på gymnastiken, träffa vem man vill eller välja kläder själv.
Skärpt lagstiftning
Det officiella Sverige har på många sätt fortfarande ryggen vänd mot dessa människor. Hedersvåldets offer måste känna att de har rätten på sin sida. Utbildning, folkbildning, sociala myndigheter och rättsapparaten måste stå upp för kvinnors och barns rätttigheter.
Alla kvinnors och alla barns.
Till sommaren väntas till sist ett lagförslag gå igenom riksdagen som innebär att den som utsätter någon för hedersförtryck kan dömas till mellan ett och sex års fängelse.
Lagen ska heta Lex Fadime.