Ännu kan L och C ändra sig om skyddsombuden

Coronakrisen påminner om ett viktigt uppdrag

De senaste veckorna har demonstrerat varför januariavtalet mellan regeringen och mittenpartierna var nödvändigt. Blotta tanken på Ulf Kristersson i ledningen för en regering byggd på Jimmie Åkessons stöd mitt i krisen kan ge vem som helst mardrömmar.

Dessvärre har den senaste veckan också demonstrerat regeringssamarbetets problem. Det gäller till exempel förslaget att låta de regionala skyddsombuden får större rättigheter. Ombuden måste kunna komma in på några av de arbetsplatser där arbetsmiljön ofta är riktigt dålig, de där facket saknar medlemmar.

Riksdagen röstade nej

I februari la regeringen fram ett förslag som skulle stärka skyddsombuden. I veckan röstades det ner i riksdagens arbetsmarknadsutskott.

Det är helt makalöst. För många har coronakrisen satt ett helt nytt ljus på skyddsombuden och deras betydelse. Var hade vi stått när det gäller smittspridningen på äldreboenden och i hemtjänsten om inte Kommunals skyddsombud sagt ifrån? Vad hade hänt i kollektivtrafiken? Och på hur många arbetsplatser är det inte skyddsombuden som tryckt på för handsprit och praktiska möjligheter att leva upp till hygienrutiner?

Att de regionala skyddsombuden får möjlighet att verka på alla arbetsplatser som har ett kollektivavtal borde vara en självklarhet. Men det tycker alltså inte majoriteten av riksdagen.
Moderater, Kristdemokrater och Sverigedemokrater förvånar knappast. Det är partier vars löntagarfientliga reflexer är svåra att tvätta bort. Så fort någon nämner facket säger de nej av gammal vana.

Skulle minska fusket

Då hjälper det inte ens att en ny ordning skulle bidra till att begränsa fusk och osund konkurrens, vid sidan av ökad trygghet och färre olyckor.

Det dystra i den här historien är att Centerpartiet och Liberalerna i arbetsmarknadsutskottet valt samma linje. Om inte ledamöterna förstår vikten av skyddsombud i dag är frågan när de ska förstå den saken. Och om de inte inser hur provocerande deras handlande är för samarbetsklimatet på lång sikt är de sannerligen inte mycket till politiker.

Än är det dock inte för sent att ändra sig. De avgörande besluten är inte fattade. Först i juni ska riksdagen slutligen rösta om regeringens förslag.

Låt oss hoppas att Liberaler och Centerpartister är tillbaka på banan då.