Ställ in festen på Stureplan
Stockholmarna måste sitta stilla i coronabåten
Stureplan i Stockholm börjar återgå till det normala, åtminstone om man ska tro Aftonbladets reporter som spanade runt i Stockholmsnatten i lördags.
Att fler börjat åka in till innerstaden igen bekräftas också av Telias mobildata: tiotusentals fest- och shoppingglada människor dras mot kroggatorna likt bin till honung.
Svenskarna har dessutom slutat bunkra. Det må ha varit irrationellt från första början att köpa tonvis med toalettpapper – leveranserna var aldrig hotade och hetsen verkade mest leda till att äldre och andra riskgrupper tvingades gå till affären flera gånger per dag för att få tag i ett enstaka paket – men även det tyder på att samhället har börjat slappna av.
För tidigt att blåsa faran över
Efter påskhelgen har vi kunnat se små glimtar av hopp i coronamörkret. Till och med Tegnell låter försiktigt positiv och allt fler experter talar om att kurvan börjat plana ut – vissa menar till och med att Stockholm nådde toppen för länge sen. Bara ljusare dagar framåt, alltså. Korka upp champagnen och gör er redo för århundradets kosläpp!
Men sakta i backarna. De festsugna honungsbina ska nog snarare liknas vid lämlar på väg över ett stup.
Så lät det också på statsministern under torsdagens presskonferens. Vi ska inte räkna med något firande än. Det här kommer ta månader till. Och han lär ha rätt. Han lär dessutom få mer rätt ju fler stockholmare som bekymmerslöst återgår till vardagen.
Sköterskorna står i skottgluggen
Det behöver understrykas att de små ljusglimtarna vi hittills sett just är små och att det är alldeles för tidigt att blåsa faran över. En dag utan uppåtvändande kurva gör ingen sommar, som det brukar heta. Framförallt bygger den senaste veckans positiva trender på alla insatser och all återhållsamhet vi tvingat oss igenom den senaste månaden. Stureplansfester och andra vardag-som-vanligt-aktiviteter kan med besked få kurvan att vända upp igen.
Och där står sjukvårdens medarbetare och äldreomsorgen kvar i skottgluggen. För faktum kvarstår: aldrig tidigare har så få människor behövt bära ett så stort lass som nu. Skyddsutrustning finns fortfarande inte tillgängligt överallt. Intensivvården i Sverige har fortfarande inte byggts upp till katastrofkapacitet, även om katastrofen ser ut att kunna undvikas. Åtminstone om festerna även fortsatt ställs in.