Även i Nato måste vi markera mot Erdogan
Hade jag bott i Turkiet hade jag suttit i fängelse
Att vara skribent i Skandinaviens största tidning kan leda till många märkliga saker.
Som när jag en gång blev kallad för spritt språngande galen i turkisk media.
Den galna texten, publicerad här på Aftonbladet ledare, handlade om fyra socialdemokratiska riksdagsledamöter som hängts ut och kallats landsförrädare och terroristkramare av turkiska statskontrollerade medier. Samma medier kallade min text för “en skandal” efter att jag skrivit att Turkiets angrepp mot svenska förtroendevalda är över alla gränser.
Jag kan vara tacksam över att vara skribent verksam i Sverige. Nu blev jag bara kallad galen. I Turkiet hade jag satts i fängelse.
Än tacksammare är jag över att inte blivit en bricka i president Recep Tayyip Erdogans förhandlingsspel i Nato.
Det är viktigt att förstå att Turkiet kallar i princip all regimkritik och all kamp för ett självständigt Kurdistan för terrorism. Nu kräver man därför bland annat att Sverige lämnar ut 30 turkiska oppositionella till regimen. En av dem kan vara journalisten Abdullah Bozkurt.
Till DN säger Bozkurt att han ser sig om över axeln varje dag, även här i Sverige.
Det gör också många andra turkiska oppositionella, inte minst kurder som bor och verkar här. Ekot avslöjade 2017 att den turkiska regimen kartlägger oppositionella i Sverige. Utsatta vittnar om hot och utpressningsförsök för att de ska ange vänner och bekanta. Listorna över dessa personer skickas direkt till Turkiet och Erdogan.
Denna övervakning lär ha hårdnat.
Det är inte sannolikt att Sverige kommer vika sig för Turkiska utlämningskrav. Turkiets påverkanskampanj mot Sveriges och Finlands Nato-ansökningar handlar sannolikt om något helt annat. Möjligen vapen eller särskilda garantier från USA i relation till norra Syrien som Turkiet nu ockuperar.
Men inga av dessa konstateranden hjälper kurder och turkiska oppositionella i Sverige som har goda skäl att vara rädda för sin säkerhet, med eller utan svenskt Natomedlemskap.
När Magdalena Andersson och Ann Linde talar till den turkiska regimen genom svenska presskonferenser är det diplomatiska språket avskalat och till synes vänligt. Vad som sägs bakom stängda dörrar vet vi inte. Det är så diplomatin fungerar, och måste fungera.
Vi som är för, eller åtminstone inte emot, ett svenskt Nato-medlemskap har dock ett särskilt ansvar att markera mot Erdogans spel. Vi måste vara tydliga med våra värderingar för press- och yttrandefrihet, rättssäkerhet och frihet från tortyr. Vad har vi annars att försvara?
Erdogan kan kalla oss hur galna han vill, men Sverige handlar inte med några liv.