EU ska inte styra lönerna i Sverige
Fri rörlighet kan inte bygga på social dumping
I dag möts partiledarna i riksdagen för att diskutera EU. Det är första gången. Man skulle kunna säga att det är hög tid. Sverige har varit EU-medlem sedan 1995. Omkring 60 procent av den lagstiftning riksdagen beslutar om har sitt ursprung i EU. Mer än hälften av vår export går till andra länder i unionen, och EU-medlemskapet har förändrat gatubilden i varje svensk stad.
Det vore synd om Jimmie Åkesson lyckades få dagens debatt att spåra ur i ett partipolitiskt gräl om justitieminister Morgan Johansson. Den europeiska unionen påverkar den svenska vardagen precis varenda dag. Man kan tycka att partiledarna borde tala mer om den saken.
Inför dagens debatt publicerade LO, privattjänstemännens organisation PTK och Svenskt Näringsliv i går en artikel om försvaret av den svenska arbetsmarknadsmodellen med fri förhandlingsrätt och kollektivavtal. Enligt arbetsmarknadens parter hotas den av den nya EU-kommissionens planer på en lagstadgad minimilön.
Dumpade löner
I ett sådant system skulle svenska arbetsmarknadskonflikter riskera att avgöras i EU:s rättsmaskineri. Hur det kan gå fick vi en föraning om redan i det så kallade Lavalmålet där ett lettiskt byggföretag för drygt tio år sedan dumpade lönerna på ett skolbygge i Vaxholm men sedan fick rätt i EU-domstolen.
En EU-styrd lagreglering av den svenska arbetsmarknaden skulle leda till mer byråkrati, mer krångel och sämre möjligheter för löntagarna att försvara sina rättigheter. Det kan helt enkelt inte komma på fråga.
Ändå är det kanske inte EU:s regleringar som just i dag utgör det främsta hotet mot en arbetsmarknad där det råder ordning och reda, som Stefan Löfven brukar säga. Hotet kommer i stället ifrån nedrustningen av de sociala trygghetssystemen, som a-kassa, sjukförsäkring och pension, en kommunal välfärd i kris och från ett samhällsklimat där allt större delar av arbetsmarknaden glider undan från avtalade villkor och anständiga löner.
Orimligt låga priser
Bristande kontroller, en upphandlingskultur som premierar orimligt låga priser och långa entreprenörskedjor skapar arbetsförhållanden som verkligen hotar den svenska modellen.
En hel del av de där problemen har med EU:s inre marknad att göra, och lösningarna finns rimligen till en del just i Europeiskt samarbete. Om det borde partiledarna tala i dag.
Den svenska arbetsmarknaden ska inte lämnas över till Bryssel. Det sköter fack och arbetsgivare mycket bättre själva. Om det ska fungera måste välfärden fungera. Och tillsammans med myndigheterna måste arbetsmarknadens parter ta ansvar för att hålla avarter och utnyttjande.
Dessutom behövs samarbete inom unionen. Fri rörlighet för varor, kapital och människor kan inte byggas på social dumping.