Krångel och byråkrati - snart kollapsar allt
Beskedet till LKAB är ett systemhaveri
I veckan kom beskedet. Mark- och miljödomstolen säger nej till LKAB:s planer på att öka utvinningen i Kiruna. Enligt domstolen borde kirunabor som äger hus med bergvärme ha kontaktats speciellt. Företaget menar å sin sida att man behandlade alla lika. Hela staden håller trots allt på att flyttas.
Linda Bjurholt, miljöchef på LKAB, beskrev situationen som ett systemhaveri. Det är dessvärre inte några överord.
Problemen i Kiruna är nämligen inte unika, ens inom gruvnäringen. En sammanställning från branschorganisationen Svemin visar att det just nu finns flera tillstånd som helt enkelt fastnat i systemet.
Fler exempel
Ingen lär ha missat turerna kring kalkstensbrytningen i Slite på Gotland. Men det finns också andra exempel. Kaunis Iron som försöker rädda gruvan utanför Pajala försöker få de tillstånd som behövs för att fortsätta driften. Boliden har fått nej till planerna på att bryta koppar i Laver utanför Älvsbyn.
Så där skulle det kunna fortsätta. Och då talar vi alltså bara om gruvindustri.
LKAB:s malmbrytning är ett av fundamenten för den svenska ekonomin. Järnmalmen från Kiruna utgör grunden för arbetet med att byta ut kolet i stålproduktionen. En helt ny process ska ersätta den månghundraåriga tekniken med masugnar. Det händer nu.
Om LKAB:s utveckling fastnar på formalia får det konsekvenser, inte bara för företaget eller Kiruna, utan för hela Sverige.
Politiska reaktioner
Domslutet i tisdags har följts av politiska reaktioner. Annie Lööf - som faktiskt en gång varit gruvansvarig minister - kallar beslutet "bedrövligt". Hon vill snabba på tillståndsprocesserna.
Styrelseproffset Anders Sundström har beskrivit miljöbalken som "ett monster".
"Jag har varit med och skapat den", säger den tidigare näringsministern som nu tycker att reglerna måste ändras, inte bara för gruvornas skull.
Sundström är i dag ordförande i styrelsen för ett av de gruvbolag som fastnat i systemet. I LKAB:s styrelse är Göran Persson ordförande.
Förmodligen har både Lööf och Sundström rätt. Processen att utfärda tillstånd måste gå fortare, och den måste bli mer förutsägbar. Och för att det ska kunna ske måste dagens lagstiftning antagligen ändras.
Inte bara gruvor
Det handlar som sagt inte bara om gruvor. Järnvägsbyggen, kraftledningar och vindkraftsparker, allt riskerar att fastna i oändliga förhandlingar som hela tiden överklagas och måste tas om. Och motståndet behöver inte vara några aktivister i växtfärgade ulltröjor. Det kan lika gärna vara militären, grevar och baroner eller lokalbefolkning som inte vill att utsikten till frukostkaffet ska förändras.
När Annie Lööf beklagar sig kan det ju finnas anledning att påpeka att konflikterna inte alltid gäller grodor eller fibblor. Det kan faktiskt också gälla markägare vars kortsiktiga intressen står i vägen för utvecklingen.
Det krävs ballans
Politiska system och juridiska processer handlar på sätt och vis om samma sak. De måste balansera risken att fatta dåliga beslut mot faran i att inte fatta några beslut alls.
Den balansen saknas, i alla fall når det gäller möjligheterna att driva en gruva, bygga en kraftledning eller anlägga ett vindkraftverk. Där gör oron att det inte blir några beslut alls. Men vi behöver gruvor, kraftledningen och vindkraftverk om vi ska kunna ställa om till en hållbarare ekonomi.
Reglerna och processen skulle kunna förändras utan att för den skull kasta hänsynen till miljön över bord. Men då måste regeringen visa att det finns en politisk vilja att skapa förutsättningar för industrins omställning.
Det första steget är att inte gång på gång låta systemet sätta krokben för utvecklingen.