Barnfattigdom handlar om mer än sommarhus
Förvänta er ingen tacksamhet från barnen utan sommarstugor
Som sjuåring fick jag följa med min bästa kompis Charlotta ut till skärgården. Vi plockade kantareller, badade i havet och jag upplevde för första gången ett utedass. Jag hade kul, jag fick ju umgås dygnet runt med min kompis (i alla fall fram till läggdags, som alltid var lite för tidigt). När mina föräldrar tog med mig till ett klarblått medelhav, vita stränder och stora städer så var stugan i skärgården visserligen charmig, men helt chanslös i jämförelse.
I början av juli kom SCB:s rapport som visade att många fler barn med svensk bakgrund har tillgång till ett fritidshus genom antingen föräldrar eller mor-/farföräldrar. Många hus är ärvda, och kostade knappt något när deras släktingar köpte marken för ett par generationer sen. I dag kostar det som bekant något mer. Men är det verkligen ett så stort problem att slippa insektsbett, torrdass och övergödda badplatser? Det beror så klart på vad alternativet är.
44000 barn med varaktig låg inkomst
2019 undersökte SCB för första gången hur många barn som lever i familjer med ”varaktig låg inkomst”. Dessa familjer har inkomster som efter skatt och bidrag inte räcker till sådant som räknas som nödvändiga levnadskostnader som mat, kläder, lek och fritid, försäkringar, dagstidning och boende. I Sverige är det 44 000 barn som lever så, och 75 procent av dessa har minst en förälder som är utrikesfödd. För de här barnen är det knappast en fråga om att välja mellan lantstället och franska Rivieran.
När det gäller just fritidshus kan det bli löjligt att prata om det som en fråga om rättvisa. Den största andelen barn med tillgång till sommarstuga bor i landets norra delar – och i Danderyd. I Kiruna och Arjeplog är det en större andel barn som har tillgång till ett fritidshus än Danderydsborna. Antagligen för att de sistnämnda gärna tar sig utanför landets gränser över sommaren. Nu är våra storstäder inte direkt en mardröm att spendera somrarna i, men här handlar det även om vilka som känner sig välkomna att utforska skärgården, stränderna, parkerna och allt annat utanför det egna bostadsområdet.
Barn som växer upp i fattigdom har inte mycket att tacka för
Det är klart att kollo, riktade insatser mot barnfattigdom och lokala sommarinitiativ hjälper – vi behöver fler sådana. Men frågan om barns sommarlov handlar inte om tillgången till en stuga i skogen eller inte. Det handlar om vilka barn som tvingas växa upp i fattigdom. Som sedan löper större risk för låg självkänsla, sämre hälsa, depression och arbetslöshet. Samtidigt pekar allt på att de som har det tuffast i Sverige idag bara får det sämre, vare sig det gäller möjligheter till utbildning, vård eller ett riktigt sommarlov för barnen. En del förväntar sig automatiskt tacksamhet för Sverige. Men i dag görs väldigt lite för att ge de barn som växer upp i fattigdom något att tacka för.