Utan politik dukar näringslivet under

Dags att göra upp med passiviteten

Ingvar Persson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Uppdaterad 2021-09-10 | Publicerad 2021-09-09

helskärm

När regeringen presenterade budgetens jobbsatsningar handlade de viktigaste nyheterna om kompetens. Fler gymnasieutbildningar ska riktas mot arbetsmarknadens behov. Kunskapslyftet får fler platser, framför allt för kombinationen mellan yrkesutbildning och svenskundervisning. Dessutom påbörjas bygget av ett nytt omställningssystem.

En statlig satsning på kompetensutveckling var en av förutsättningarna för uppgörelsen om anställningsskyddet i vintras. Ett svagare anställningsskydd skulle bytas mot bättre villkor för den som ville vidareutbilda sig. Regeringen lovade göra sin del.

Nu börjar man alltså leverera.

Tungt politikområde

Det fanns en tid när näringspolitiken var ett av de tyngsta områdena i svensk politik. Industriministern - det var så man sa på den tiden - var en av regeringens viktigaste medlemmar. Sedan dess har saker förändrats.

När Annie Lööf för tio år sedan bestämdes sig för att ta jobbet som näringsminister lär ett av argumenten ha varit att det skulle ge henne tid över för partiledarskapet.

På väg tillbaka

Idag tycks näringspolitiken vara på väg mot en renässans. Den akuta komponentbristen i industrin, målkonflikterna och oförutsägbarheten i tillståndsprocesser och de uppenbara svagheterna i elnät och elproduktion pekar alla mot näringsminister Ibrahim Baylan. Det krävs politiska helhetsgrepp.

Marknaden kan inte avgöra målkonflikter. Den kan inte på egen hand höja beredskapen eller minska sårbarheten. Och marknaden kommer inte att garantera att det byggs tillräckligt med kraftledningar för att jämna ut energitillgången över landet. Allt det där förutsätter insatser av samhället. Näringspolitik.

Kunskap är basen

Dessutom finns det ytterligare en uppgift som marknaden aldrig kommer att lösa, kompetensförsörjning. I rapport efter rapport pekas tillgången på utbildad och rustad arbetskraft ut som själva förutsättningen för näringslivet, och därmed för den svenska ekonomin. Där räcker den traditionella näringspolitiken inte till. Det handlar om allt från ungdomsskolans kvalité till högskolornas forskningsutbildning och vuxnas möjligheter att lära genom hela livet.

I höstens budget anslår regeringen 1,3 miljarder för att inleda bygget av det nya systemet för omställning Färdigt kommer det att kosta mellan 6 och 9 miljarder om året. Jobbpolitik och näringspolitik. Men framför allt politik som kommer att kunna förändra människors liv.

Varför har näringspolitiken försvunnit från politikens centrum? Hur kan näringspolitiken bidra till att utveckla Sverige? Och vilka insatser borde samhället göra för att ge människor den kompetens de behöver för att kunna göra en insats i arbetslivet?

Diskutera med Ingvar Persson Chatten börjar klockan 9.00, men det går bra att göra inlägg redan nu.