”Ingen idé att sätta sig ned och tjura”
Krisgenerationerna bygger landet
ÖSTERGÖTLAND
Man brukar säga att krig eller ekonomisk tillväxt är de största hoten mot all stadsbebyggelse. Krig bombar sönder städerna, tillväxt skapar byggbooms som sliter upp kvarter ur marken och ersätter med nya.
På min sambos släktgård, mitt i de östgötska skogarna, är det snarare så att bristen på pengar bevarat kriget.
Ingen har haft råd att renovera vitt och fräscht. Andra världskriget var senaste gången före coronan som Sverige upplevde en lika allomfattande samhällskris. I den röda villan bor minnet kvar i väggarna.
– Ja, köksdörrarna. Det var ju en farbror som flytt med sin familj som målade dem.
Elsa Pettersson, mormor, är 93 år. Hon var runt 17 år när hon för första gången satte sin fot mellan tallarna just här. Hennes familj hyrde den lilla grannstugan som sommarnöje undan stadslivet i Norrköping. Hon visste det inte då, men drygt tio år senare skulle hon gifta sig med Karl-Ivar, en av sönerna i den stora villan bredvid.
Det sprakar i högtalartelefonen när hon pratar. Villans köksdörrar är orangea med handmålade ekådringar. Kommer man riktigt nära ser man att färgen från 40-talet har börjat flagna, men på avstånd verkar de helt äkta. Men det är inte ek, det är spåren efter manshanden som flydde undan kriget.
– Jag vet inte om de var judar, för sådant tog man ju inte reda på då, vet du.
När Aftonbladet genom forskningsrön och statistik försökte beskriva karaktärsdragen hos våra svenska generationer fanns mormors generation inte med. Listan gick från 40-talister till 90-talister, men de sistnämnda, alltså dagens millennials och zoomers, beskrevs som mest lika generationen som föddes mellan krigen.
– Jämfört med tidigare generationer har dagens unga fått växa upp väldigt fort, och dessutom i en orolig värld. Det här gör att det lilla i livet blir viktigt. Man värnar om familj, arbete och bostad på samma sätt som 20- och 30-talisterna gjorde, sa Thomas Fürth, forskare på Kairos Future, då.
Samma diskussion lever i USA.
Berättelsen om millennial-generationen som lat och bortskämd har bytts ut till en mörkare bild. Bland annat 11 septemberattentaten, kriget mot terrorismen och Rysslands upprustning bidrog till en oroligare värld. Man klev ut på arbetsmarknaden lagom till 2008 års finanskris. Ett fast jobb och ett eget hem är inte självklarheter – inte för att man vill leva ett fritt och flexibelt liv utan för att de fasta jobben helt enkelt är få och bostadspriserna astronomiska.
Coronakrisen blir millennial-generationens andra världsomvälvande kris före man ens nått medelåldern. I den ekonomiska kris som pandemin utlöst förlorar många sina jobb – särskilt de jobb som varit osäkra från första början.
Ungdomsbarometerns senaste undersökning visade att unga i dag ser allt mindre ljust på sin framtid. Kanske inte konstigt att man känner störst gemenskap med de som var unga med första världskriget bakom sig, just på väg in i ett andra krig.
Mormor kallar de svenska krigsåren lite otrevliga. Oron för att Sverige skulle dras in i kriget åt sig in vardagen. Hon hade nio syskon och de äldre bröderna blev krigsplacerade. Pappa Anton blev inkallad till det som kallades landstormen – trupper för män över 50 år. Systern Maj-Britt var 18 och gifte sig i Norrköpings första krigsvigsel.
– De visste ju inte om det skulle bli krig och om de skulle komma tillbaka. Nu blev det ju inte det så väl var.
Mormor själv jobbade på tvätteri, alldeles för hårt och alldeles för ung.
– När dom kom ifrån arbetsförmedlingen och tittade vad de hade för personal fick jag gå in och gömma mig. Jag ansträngde mig för mycket där så jag fick sådan värk i mina armar. Så jag fick sluta.
Varje byrålåda i den röda skogsvillan är som en egen arkeologisk utgrävning. I översta lådan i tv-rummet ligger ett ihoprullat nummer av Östergötlands Dagblad från 1947. "Prins Gustaf Adolf förolyckad". Det var måndag den 27 januari som Sveriges nuvarande kungs pappa dog i en flygkrasch. Under dagstidningen ligger en liten ask, full av små papperskuponger. Ransoneringskort från kriget. Brödkort, sockerkort, kort för lysfotogen, kaffekort. Allt man kunde köpa hade ett eget. Mjöl- och brödkorten saknar flest kuponger. Tobakskorten ser inte ut att ha blivit använda alls.
Mormor menar att allt trots allt gick ganska bra, men visst var det brist.
– Du ska få en särskild burk att ha ditt bröd i, sa mamma. Så får du se hur långt det räcker! Ja, det var ju snart slut allt.
Vissa vill beskriva situationen för dagens unga krisgenerationer som nattsvart. Man fick aldrig en chans, kan det heta. Men om millennials och zoomers nu har mycket gemensamt med mellankrigsårens krisgeneration så bor det mycket hopp i det.
Mormors generation byggde nämligen landet.
– Det började ju att blomstra efter kriget och det blev bättre och bättre.
Före kriget hade mormors familj varit så trångbodd att de inte kunde bo tillsammans. Efter kom samhällsinvesteringarna. I Norrköping byggdes nya bostadsområden längs med Stockholmsvägen. Mormor var bland de första kvinnorna i Sverige att få barnbidrag – då var hennes son redan några år gammal. Hela livet har Elsa varit engagerad i arbetarrörelsen. Sin första man träffade hon i SSU. Han bar senare krans på Per-Albin Hanssons begravning. Att bygga upp en värld efter kris gör sig inte av sig själv. Man måste gå samman och organisera sig.
– Det är ingen idé att sitta och tjura, inget blir ju bättre av det, säger Elsa.
Hon syftar på isoleringen för de så kallat äldre-äldre under coronapandemin. Men samma sak lär ha varit sant för nästan hela 1900-talet, liksom för framtiden.