Skattepengar ska inte sänka löner

Jord- och skogsbruk måste få annat stöd

De kommande veckorna skulle i vanliga fall årets planteringssäsong ha startat i skogen. Ofta är våren den bästa tiden för plantering. 2018 sattes 384 miljoner små träd ut på svenska hyggen.

Nu finns risken att en stor del av årets plantering fryser inne. Branschen är till stor del beroende av utländsk arbetskraft, till exempel från Polen. Och dit är som bekant gränsen stängd.

Jordbruket befinner sig i samma situation. Mycket av den svenska livsmedelsproduktionen utförs av säsongsarbetare från andra länder. De gör tunga arbetsuppgifter, ofta för avtalets lägsta löner. Om det nu finns något avtal. I år kommer det inte att fungera.

Plantorna måste komma i jorden

Skogsplantor måste komma i jorden, annars dör de. Och grönsaker och spannmål måste sås och skötas. Annars blir vi utan svensk mat och jordbruksföretag går omkull.

Det är ännu ett uttryck för hur känsliga våra produktionssystem blivit. Medan besöksnäringen säger upp personal och industrin permitterar hotas alltså de gröna näringarna av brist på arbetskraft. Åtminstone till det pris man är van att betala.

Hatt har fått en idé

Lantbrukarnas riksförbund vill att staten griper in. De stödpaket som presenterats räcker inte, men den verkställande direktören och tidigare centerpartistiska ministern Anna Karin Hatt har tänkt ut en lösning.

Hon vill - nej kräver - att staten ska betala en särskild ersättning för att jämna ut skillnaden mellan den lön de som nu förlorar jobbet har haft och den de skulle få som skogs- eller jordbruksarbetare.

Det är lite magstarkt. Först pressar en bransch ner lönerna med hjälp av arbetskraftsimport. Sedan, när låglönearbetarna inte längre kommer, ska alla skattebetalare stå för mellanskillnaden mot normala löner. Allt för att priset på arbetskraft ska hållas nere.

Skogs- och lantbruket kommer säkert behöva ytterligare statliga insatser, precis som många andra. Men att använda skattepengar för att subventionera dagens låglöneordning går faktiskt inte.