Man får säga nästan vad fan som helst
Men vår frihet beskärs också en vidrig kommentar i taget
”Åk till Rinkeby och ha allvarssamtal med folk du kommer få en pistol upp i ditt rövhål din lilla bög”
Jan Jönsson berättar i DN att han läser orden ovan i sin mobiltelefon när han står i tunnelbanan. Någon har skickat ett direktmeddelande till honom via Messenger. Det är september och Jönsson är på väg till sin arbetsplats. Han är socialborgarråd i Stockholm och en av våra folkvalda.
Jan Jönsson får under 2019 en rad meddelanden med liknande innehåll berättar han i en intervju i DN. Tre av männen som utsätter honom polisanmäls och det blir också rättegång. Inte i något av fallen blir domen mot männen som utsatt Jan Jönsson för det här fällande. Nu ska dock Svea hovrätt pröva fallet med den 17-åring som skickar raderna i inledningen till Jan Jönsson.
I Sverige är det inte självkart att meddelanden som de Jan Jönsson fått är brottsliga att skicka iväg till vare sig politiker eller journalister. Trots att syftet med dem så uppenbart är att släcka vår demokrati. Fällande domar finns, bland annat dömdes den man som skickat meddelanden till en rad vänsterpolitiker för sina gärningar till fängelse och böter, men de fällande domarna är relativt få i förhållande till hur utbrett och allvarligt problemet är.
Trots det odlar rasister och allehanda extremister idogt bilden av att Sverige är en förtryckarstat, styrd av en politiskt korrekt elit som dikterar villkoren för vad man får och inte får säga i det här landet.
Den som är folkvald eller journalist vet att så inte är fallet.
Faktum är att man får säga nästan precis vad som helst i Sverige. Vilket skapar en fullkomligt bisarr arbetsvardag. Men också är del av villkoren i en demokrati. Det fria ordet ska kunna möta även det vidrigaste tonläget. För övriga fall finns lagstiftning att tillämpa för att väcka åtal om hot, förtal, förolämpning och ofredande. Men ändå; i samtliga tre fall frias männen som skickat brutaliteter till Jan Jönsson. Det är lätt att sympatisera med hans ord till DN rörande tankarna kring prövningen i Svea Hovrätt:
”Blir det en friande dom igen, så innebär det i mina ögon att det nästan är fritt fram att grovt hota människor.”
Enligt Politikernas trygghetsundersökning som genomförs av Brottsförebyggande rådet utsattes 30 procent av alla förtroendevalda för trakasserier, hot eller våld 2018. Kvinnor var något mer utsatta än männen, 32 respektive 30 procent.
I Sverige finns det män som hatar inte bara kvinnor, utan även andra män. Män som Jan Jönsson. Som vanligt är i dessa kretsar det fulaste, mest klandervärda du kan vara kvinna. Och därför utmålas också Jan Jönsson som feminin:
”Det genomgående temat är hela tiden att jag står för någon form av beteende som är fel och omanligt, ett sätt att vara som inte ska accepteras.”
Intervjun med Jan Jönsson i DN är viktig läsning. Precis som det är av vikt att det han utsatts för nu prövas av Svea hovrätt.
I Sverige har det högerextrema hotet mot vår demokrati tyvärr inte tagits på sitt fulla allvar, trots att det politiska våldet i Sverige främst utövas av just högerextremister.
Den högerextrema och vardagsrasistiska bilden av yttrandefrihetens gränser är en lögn. Det ständigt återkommande utbrottet ”Men det får man väl inte säga längre i det här jävla landet” från dessa kretsar är inte sant.
I "det här jävla landet" får man säga nästan exakt vad man vill. Gränserna är mycket få. Vilket också krävs för att vi ska ha en yttrandefrihet värd namnet.
Frågan är dock hur många som kommer finnas kvar för att upprätthålla demokratin om vi inte ser hotet mot den som just ett hot.