Vem behöver sanning när det finns känslor?
Anna Kinberg Batra anklagar Jonas Gardell för hat. Dagens Nyheters ledarsida jämställer Jonas Sjöstedt med Jimmie Åkesson. Den liberale debattören Fredrik Segerfeldt skriver att Donald Trump är socialdemokrat.
Tre små exempel från veckan. Välkommen till den alternativa verkligheten, välkommen till postsanningspolitiken, välkommen till samtiden.
Såhär ser ”alternativa fakta” ut i praktiken, när den nått mainstreamnivå i svensk politisk debatt eftersom det blivit skarpt läge sedan borgerligheten splittrats kring samarbete med Sverigedemokraterna.
Den amerikanska alternativhögerns USA-valvinnande teknik, som använts i SD:s digitala kommunikation i åratal, handlar inte bara om att sprida flagranta lögner utan även klassiskt trollning vars syfte är att förvirra och skapa skendebatt:
Variant 1: När den högerextrema terroristen Alexandre Bissonnette i söndags attackerade moskén i Quebec och dödade sex muslimer skrev organiserade troll på Twitter att gärningsmannen i själva verket är född i Syrien. Det blev en kort tid sanning och därpå hade de flesta gått vidare till nya nyheter.
Variant 2: När Donald Trump levererat första veckans radikala presidentorder om mur mot Mexiko och att porta muslimska länder (dem han inte gör affärer med), skrev althögerprofilen Pamela Geller: ”Det är såhär frihet ska se ut”.
Poängen är att vända upp och ner på begrepp. Plötsligt är CNN och SVT ”fake news”, inte Breitbart eller Avpixlat. Plötsligt är godhet något suspekt, plötsligt har vi 55 no-go-zoner i Sverige, plötsligt har vi en systemkollaps, plötsligt är fakta en åsikt, plötsligt är korv och glass ungefär samma pizza.
Att Sverige inte har en enda no-go-zone, vad än SvD:s ledarsida försökt hävda, är självklart. Uttrycket är militärjargong som på sin höjd används av Trump-figurer eller i skämtsamma resereportage för ängslig medelklass om betydligt svårare socialt utsatta förorter i Los Angeles eller Paris. Men det är inte enkelt att konkret motbevisa alternativa fakta eftersom de vanligen är flummiga åsikter eller ordval baserade på känslor eller cynisk maktlystnad.
Så visst kan Moderaternas partiledare anklaga författaren och komikern Jonas Gardell för att sprida hat trots att hela hans livsgärning som konstnär varit att kämpa för tolerans och humanism (Gardell svarade med berättigad upprördhet). Visst kan DN:s ledarredaktion normalisera SD:s nutid genom att påminna om att VPK för decennier sedan var kommunistiskt. Och visst kan man hävda att den mest högerradikala presidenten i USA:s historia är vänsterpolitiker.
Luften är fri, luften är fri!
Orimliga påståenden går lika lite att motbevisa som utsagan ”Sverige är på väg åt fel håll”. Vad spelar sysselsättningsstatistik och internationella jämförelser för roll när det finns känslor? Vad spelar World economic forums rapport ”Därför slår Sverige andra länder i nästan allt” för roll är det finns alternativa fakta?
Det går heller inte att motbevisa Donald Trump när han, trots att han saknar belägg, påstår att miljontals illegala invandrare röstade i USA-valet.
Men.
Problemet är förstås vi människor. Människor styrs oftare av känslor än av logik. Människor kan falla för vad som helst bara det känns. Ord har betydelse, sår frön och påverkar. En humanist kanske är en hatare? En feminist kanske är en fascist? Donald Trump kanske är Stefan Löfven? En mur kanske är frihet? Det här är farligt.